Statsministern framhöll i söndags i Almedalen att regeringen företräder allmänintresset, inte något eller några särintressen.

Vänsterpartiledaren svarade att sänkningen av fastighetsskatten var ett exempel på motsatsen.

Hur ska man bena ut detta, utan att tillgripa retoriska knep? Jag hade anledningen att för några år sedan, då jag var VD i Företagarna, förvisso en intresseorganisation då som nu, reagera på en artikel i Ekonomisk Debatt i ämnet.

Jag finner fortfarande att min analys är klargörande, helt enkelt en av de bästa i ämnet som skrivits i Sverige utifrån ett filosofiskt perspektiv - i all ödmjukhet (konkurrensen är inte mördande).

Se min artikel via Articles 1995 April.

Evidently, BP has now (without the assitance of a PR-agency?) succeded in replacing Barack Obama's "Yes, we can" to "Yes, we care" as the newest global one-liner.

Mr Svanberg assured the world that the President also cared, like BP, about "the small people".

A soap opera with oil.

BP:s oljekatastrof i Mexikanska golfen och den efterföljande kritiken mot bolagets styrelseordförande Carl-Henric Svanberg har uppväckt olika åsikter om vad en ordförande egentligen är ansvarig för. På Handelshögskolan i Stockholm tycker forskarna (och de före detta forskarna) att en ordförande ”ska hålla sig lugn och i princip bara tillsätta och avsätta verkställande direktören".

En yngre observatör, som dessutom representerar en aktieägare i BP, har kallat detta för "old-school-syn på en ordförandes uppgift".

Nja. Enligt bolagsordningen är det styrelsen, inte ordföranden, som tillsätter och avskedar vd. Och ofta sägs det att det är styrelsens viktigaste uppgift. Vad ordföranden tycker spelar naturligtvis ändå stor roll.

Men min egen erfarenhet av nära samarbete med en av 1900-talets främsta industriledare i Sverige är annorlunda än denna "old-school-syn". Curt Nicolin representerade som ordförande något annat. Förvisso fanns en strikt arbetsfördelning. Jag minns honom från hans tid som ordförande i Svenska Arbetsgivareföreningen 1976-1984 och jag var vd i Näringslivets Ekonomifakta 1984-1991 när han var ordförande där.

Men arbetsfördelning var en sak. Ansvarsfördelning en annan. Om det var något ord som Curt Nicolin upprepade i olika sammanhang, inte minst när han talade offentligt om ledarskap, så var det att ha "a sense of urgency", dvs att alltid vara på språng, redo att gripa in med kort varsel - utifrån en genomtänkt uppfattning om vad som är rätt och fel.

Om någon situation fordrar detta sinne för agera snabbt och genomtänkt, så är det väl den BP nu befinner sig i. Om dess ordförande hade gjort sig känd för att ha gjort en karriär i massmedial skugga, då hade dagens tystnad inte blivit lika uppmärksammad. Men det hela påminner om en opera utan manus, där mästersångaren dröjer i kulisserna, trots att orkestern spelat upp sedan länge.

Anders Hansers program med Hugo Alfvén sänds i SVT1 fredag 11/6 kl 18.15 med repris sönd 13/6 kl 9.05.

Länge var 6 juni Svenska Flaggans dag. Sedan blev det officiellt Sveriges nationaldag. Och efter några år också helgdag (mot att annandag pingst blev vardag). Samtidigt har åtskilliga beslut blivit överstatliga genom Sveriges medlemskap i EU.

Hugo Alfvén lär ha komponerat melodin till K G Ossiannilssons "Flamma stolt mot dunkla skyar" på sista kvällståget från Stockholm C till Uppsala C. Då var det 1916. Han lär även ha ändrat något på texten, för att få det hela att gå ihop bättre.

Ett av Anders Hansers mästerliga bildspel handlar om Hugo Alfvén. Där hör man det mäktiga draget från vad Uppsalas dåvarande director musices åstadkom på Statens Järnvägars nattliga förbindelse mellan huvudstaden och lärdomsstaden. Man ser också uppställningarna på Stockholms stadion, på Svenska Flaggans Dag, på den tid då det var särskilt populärt i t ex Berlin med ståtligt marscherande och klingande spel.

Månadens krönika tar upp några strofer ur sångtexten - och knyter ihop dem med Deirdre McCloskey, som nyligen föreläste på Handelshögskolan i Stockholm. En intervju med henne finns i senaste DI Weekend.

Ett sätt att mäta djupet av en ekonomisk kris är tiden det tar att läsa Financial Times och Wall Street Journal, och vad som med obehag inte hinner läsas.

Desto roligare att kunna summera dagens mediamöda genom att finna att Peter Bensons krönika i DI är helt enkelt OUTSTANDING. Där satt den!

Ur DN Debatt idag:

Nationalism eller populism är inte svaret. För att försvara våra europeiska värderingar, intressen och arbetstillfällen måste vi fortsätta att agera gemensamt, och när vi agerar individuellt måste det göras i en gemensam anda. I dagens värld måste vi särskilt utforma en kraftfullare ekonomisk politik och en mer enhetlig utrikes- och klimatpolitik. Jag är glad att alla medlemmar av Europeiska rådet är beredda att ta på sig detta gemensamma ansvar.För 60 år sedan inledde Robert Schuman och de andra ett gemensamt projekt. De länder som anslöt sig har klarat sig bra. Det gäller inte längre bara ”Bryssel”. Det handlar om välstånd, säkerhet och ett gemensamt öde för 500 miljoner människor i 27 demokratier.

I dag ber jag bara om en sak: stanna upp ett ögonblick och inse att alla européer är en del av detta.

Herman Van Rompuy
Europeiska rådets ordförande

Både i Stockholm och Washington har nyligen filmen "Överdos" (45 minuter) haft premiär. Den visas nu på söndag i TV 4 Fakta.

Se den! Den har dessvärre blivit ännu mer aktuell de allra senaste dagarna.

Jag skriver om den i maj månads krönika (se Articles May 2010).

Båd’ stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

I Svenska Dagbladet Brännpunkt har en debatt utbrutit om myndigheters rätt att bilda opinion. Bakgrunden är en nyutkommen utredning från Timbro, som vänder sig emot att myndigheter bedriver lobbying mot dem som ger myndigheter anslag, dvs regering och riksdag.

Om detta skrev jag några rader i "Se Staten! För statsblinda" - som kan nedladdas till höger på denna sida. Jag kallade detta statsincest. Det är naturligtvis inget fel att ämbetsverket Y 's GD uttalar att bristen på ämbetsmän gör att ämbetsverket inte kan fullfölja sina åligganden.

Om det finns en styrelse i ämbetsverket bör rimligen detta uttalande förankras i denna. Dessvärre brukar de flesta styrelser för ämbetsverk och nämnder se som sin främsta plikt att begära mer av skattemedel.

Det är nu en sak. En helt annan är om, t ex som SIDA, hävda att den egna verksamheten bör öka därför att behovet är oändligt. Det är närmast en politisk fråga. Och uppåt väggarna är det om ett ämbetsverk söker övertyga allmänheten, väljarna, att en viss politik är den bästa, av en händelse den som ger mest skattepengar till myndigheten.

En helt annan sak är det om polisen skulle på betald annonsplats säga "Kör nyktert! Håll hastigheten! Felparkera lagom!" eller något ditåt. Då är det fråga om att öka uppfyllelsen av riksdagens beslut. Men naturligtvis bör en sådan kampanj förankras politiskt.

Den dominerande utövaren av skattebetald propaganda för den egna saken är EU, som betalar ett stort antal pr-byråer och think tanks för att stärka Europatanken, definierad på visst sätt. Här är dock denna definition förankrad, av beslutsfattarna själva.

Segraren skriver historien. Och historien gör segraren.