Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2021 (1) september 2021 (1) juni 2021 (1) januari 2021 (1) december 2020 (1) november 2020 (1) september 2020 (1) augusti 2020 (2) juli 2020 (1) maj 2020 (1) april 2020 (3) februari 2020 (1) januari 2020 (1) oktober 2019 (2) september 2019 (1) augusti 2019 (1) juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Friheten kräver lagar och gränser
Svenska Dagbladets ledarsida, Op-ed söndagen den 31 januari 2016
”Gränsöverskridande” har blivit ett populärt honnörsord, men hur är det i praktiken, och är det rimligt?

Den fria rörligheten för personer är en av EUs grundläggande fyra friheter. Ändå är den inte generell. EU har en yttre gräns, som stoppar alla icke-EU-medborgare utan särskilt tillstånd att komma in.

En del ser en ”gränslös värld” som en utopisk dröm: ett avlägset framtidshopp. Men det var den ordning som gällde för mycket länge sedan. Innan någon med säkerhet ägde något var världen gränslös, och grym. Familjer, grupper och klaner hade sina revir, som försvarades med stenyxa och strypningar. Klara, lagbundna gränser fanns inte. Djungelns lag är flexibel.

När politiska termer prövas mot verkligheten, prövas våra samhällen .”Fri rörlighet” är likt ”fri företagsamhet”, ”fri konkurrens” och ”frivilligt samarbete” delar av avtalsfriheten och oumbärliga för civilisationen. Motsatta utgångspunkter leder till tyranni. Men för att fungera väl behöver avtalsfriheten stöd av lagar, som anger villkor och definierar vad som menas och därmed i förväg löser skadliga konflikter och förhindrar att de briserar.

Riktigt fattiga länder kännetecknas nästan alltid bland annat av bristen på inre gränser. Det finns inget lantmäteri, som fastställer vem som äger vad, där ”vad” ofta är oklarare än ”vem”. Utan officiellt registrerad äganderätt kan egendom inte säljas eller belånas. Säker ägare finns inte. Rättssäkerhet saknas.

I en hiss eller ett tunnelbanetåg har var och en sin komfortzon; alltför nära känns inte bra. Grupper och kulturer har också sina zoner. Inte bara fotbollslag har fördelar av hemmaplan.

När svenska hem får besök, hette det åtminstone ofta förr att ”det kom främmande”.

Att inte vilja släppa in vem som helst innanför den egna dörren är allmänmänskligt. Annars skulle titthål i dörrar inte finnas.

Gränser stänger in och stänger ute. Det egna hemmet har rätt att stänga ute den som inte hör hemma – men inte rätt att stänga in samma person. Även folkhemmet har sin logik. Fri utvandring uppfattas som mer självklart än fri invandring.

Den fria rörligheten inom Sveriges gränser innebär inte att medborgare har rätt att röra sig var som helst och hur som helst. Allemansrätten gäller i skogen, men rätten att avverka tillkommer ägaren. Att sätta upp ett tält eller parkera eller bygga på någon annans tomtmark är inte tillåtet. Inte heller att vistas där olovandes.

”Utanförskap” har blivit något negativt, men innanförskapet är ett straff för den som är inlåst i ett fängelse. ”Att bli lämnad utanför” är något beklagligt, men det är också ”att tvingas in”. Det som gör bägge sakerna trista för den drabbade är inte en viss sida av gränsen, utan att inte själv få välja.

”Gränskränkningar” rör nationsgränser. Utan nationsgränser, ingenstans att söka asyl för drabbade medborgare.

Går det att dra några säkra slutsatser av dagens diskussioner om vad som kallats den nya folkvandringen? Ja, åtminstone troligen dessa fyra.

Den första slutsatsen är att kategoriska slagord inte löser några problem.

Den andra är att gränser kan vara både bra och dåliga, liksom gränsdragningar.

Den tredje att bra gränser behövs.

Den fjärde att bra gränser behöver lagligt skydd. Och det gäller för övrigt inte bara nationsgränser.

Gränsskyddet för både den personliga integriteten och den intellektuella äganderätten behöver också stärkas.

Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet, f d VD i Företagarna och Svensk Handel