Skattebetalarna riskerar slöseri på räls för miljarder
Svenska Dagbladets ledarsida. Gäst måndagen den 7 augusti 2017
Att kasta pengar i sjön är dåligt, att kasta bort dem på onödig järnvägsräls är inte bättre. Men det verkar vara på gång. Bakgrunden är följande.
En järnvägssträcka med två spår, ett för trafik i vardera riktningen, är praktiskt om många tåg passerar. Nu hörs allt oftare kraven på ytterligare två spår för flera sträckor, ettdera för trafik i vardera riktningen, alltså två par dubbelspår, totalt fyra spår i stället för dagens två. Det gäller inte minst sträckan Uppsala- Stockholm. Dagens två parallella spår räcker helt enkelt inte till för det ökade antalet tåg som väntas. Och redan idag är det trångt.
Eller är det trångt? Den allra mesta tiden är det ju inga tåg på en viss begränsad bansträcka. Problemet är ett annat: tåg går i olika hastighet, och ska kunna köra om, och hålla avstånd – men det är svårt. Att det går långsamt med tågnavigeringen märks ofta vid nedfällda bommar vid järnvägsövergångar.
”Signalfel” är en inte ovanlig upplysning vid tågförseningar. Det beror inte enbart på att den värdefulla kopparmetallen nyss stulits i de kablar som grävts ned av tidigare generationer. Systemet är slitet och närmast av museal karaktär.
För navigering till sjöss finns numera en obligatorisk världsstandard, Automatic Identification System, AIS. Den innebär att föraren på varje fartyg och båt kan se sin egen position på en digital karta och dessutom vilka andra som finns i närheten, och hur de rör sig, sekund för sekund. Det är nog den största uppfinningen på navigationens område sedan kompassen konstruerades i Kina för tusen år sedan.
Om samma system infördes för järnvägstrafik behövs inga dubbla dubbelspår. Det räcker med att komplettera med några nya omkörningssträckor. Om ett tåg kommer för nära ett annat, kan AIS automatiskt kopplas till bromsarna.
Varför har ingen tänkt på detta? Jo, det finns de som har tänkt. Håkan Lans uppfann och utvecklade AIS - tillsammans med kompetenta team - för höga kostnader med lånade pengar. Redan 1991 gjorde han tillsammans med dåvarande SJ framgångsrika försök. Testutrustning installerades i ett SJ-lok. Tåget kördes några gånger från Stockholm till Kiruna med en GPS-transponder, sådana som numera är obligatoriskt installerade på alla fartyg. Data registrerades kontinuerligt och visade ett perfekt resultat. Trots att SJ var entusiastiskt valde Banverket (numera en del av Trafikverket) att inte engagera sig. Banverket föredrog sitt gamla system, med en omfattande serviceorganisation.
Chefen för amerikanska Satellite Program Office och för GPS-systemet följde intresserat försöket.
Om AIS på räls blir verklighet behövs på aktuella sträckor inga dubbla dubbelspår, men målet nås: ökad framkomlighet. Plus drastiskt lägre investeringskostnader. Staten och Trafikverket skulle inte behöva låna kopiöst. SJs kunder skulle slippa högre biljetterpriser, kanske få lägre.
Håkan Lans patent, ägt formellt av GP&C Systems International AB, gick ut 2012, så han har inte längre någon ekonomisk vinning av att företagets system skulle börja tillämpas på svenska järnvägar. Men svenska folket har.
Trafikverket och SJ uppges förbereda ett byte av det gamla signalsystemet mot något nytt. Men inget har hittills sagts att bytet skulle tillgodose de önskemål som driver kraven på dubbla dubbelspår. Med nuvarande inriktning på framtida fyrspårsdrift riskerar skattebetalarna slöseri på räls för miljarder. Beslut väntas till hösten.
Carl-Johan Westholm, ordförande i Uppfinnarkollegiet
måndag 21, augusti 2017