Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2021 (1) september 2021 (1) juni 2021 (1) januari 2021 (1) december 2020 (1) november 2020 (1) september 2020 (1) augusti 2020 (2) juli 2020 (1) maj 2020 (1) april 2020 (3) februari 2020 (1) januari 2020 (1) oktober 2019 (2) september 2019 (1) augusti 2019 (1) juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Är liberalismens tom?
Svenska Dagbladet, ledare, gästkrönika söndag den 24 februari 2019
Är liberalismen tom? Frågan startade en månads kultursidesdebatt i december av teologen Joel Halldorf. Sveriges långa regeringskris löstes i januari med 73 punkter och ett oräkneligt antal uttalanden om ”liberala reformförslag”.

Det är skillnad mellan världsåskådningar, politiska ideologier, och livsåskådningar, religioner. Ideologier är helt eller delvis tomma på metafysiska föreställningar. Livsåskådningar saknar ofta politiska program (”Mitt rike är icke av denna världen”), men har i undantagsfall ett sammansatt mål av politik och religion.

Blodiga historiska exempel på det senare är islams expansionskrig i Europas södra delar i början av 700-talet och det 30-åriga kriget i kontinentaleuropa mellan protestantiska och katolska furstendömen och kungariken 1618-1648. (Gustav II Adolfs legotrupper var fruktade; ”För nordmännens raseri, bevare oss milde Herre Gud”).

Världsåskådningar inte är samma sak som livsåskådningar. En genomtänkt person har bäggedera, i olika blandningar av övertygelse, tro och tvivel.

Adam Smith (1723 - 90) har av eftervärlden mest förknippats med uttrycket ”den osynliga handen” – som nämnts en enda gång i boken ”Nationernas välstånd” från 1776. När säljare och köpare, tillverkare och förbrukare, arbetsgivare och arbetstagare, fritt får mötas och komma överens, då uppstår nya produkter och välstånd, som om en osynlig hand skapat marknadens resultat.

Men Adam Smith var ingen bekymmersfri liberal. I en tidigare bok om moraliska känslor betonade han att människorna i samhällsfrågor borde agera som ”opartiska betraktare”, ett etiskt krav. Att i politiken favorisera eller diskriminera någon grupp eller individ, det var för Adam Smith en ständig fara. (Se t ex Stefan Björklunds ”En anständig individualism”, Carlssons, 2013).

Hur kommer det sig att så många inte bara i Sverige utan i hela Europa och USA upplever den dagsaktuella politiken som förvirrad? Vad är liberalismens roll?

I Östeuropa kom länderna i början av 1990-talet ur det kalla krigets frysskåp; mer än halvsekelgamla dunkla politiska stämningar tinades upp och blev färskvara. Politiken har börjat röra sig, som en gammal svartvit film med bruna skiftningar.

För Västeuropa och USA har demografin betytt mycket. ”Alla folks frihet, hela världens fred” har stått på den svenska socialdemokratins banderoller första maj. Alla människor har människovärde, men – har den outsagda, självklara förutsättningen varit – bara svenskar bestämmer i Sverige och vet bäst vad svenskar är.

På motsvarande till synes oproblematiska sätt har liberaler och även moderata konservativa i Europa i decennier talat i allmänna termer om fri rörlighet av kapital och arbetskraft. Arbetslöshetens fria rörlighet har inte aktualiserats. Europas befolkning har underhand dessutom fått en ökande andel med annan kulturell bakgrund.

När den franske presidenten Macron i slutet av förra året gjorde en poäng av skillnaden mellan patriotism (bra) och nationalism (dåligt), då blev en del upprörda. Distinktionen finns även på svenska. Vi har lokalpatrioter, som framhåller sin bygd och sitt fotbollslag. ”Lokalnationalist” finns inte.

”Nationalism” är att göra politik av sitt medborgarskap, sin nationella tillhörighet. Nationalism kan vara både bra och dålig. Ett exempel på det förra var folkomröstningen i Norge 1905 om att upplösa unionen med Sverige. Utfallet var starkt nationalistiskt: drygt 99,9 procent röstade för en upplösning. En fredlig manifestation, med kopplingar till allmän och lika rösträtt, och de liberala strömningarna i dåtidens Norge.

EU både attraherar och stöter bort på grund av sitt mål sedan starten om ”ever closer union”, att ersätta de gamla staternas nationalism med en ny överstatlig. Den ändringen känns alltför långtgående och främmande för många européer. EU beskylls omväxlande för att vara nyliberal – och regleringsivrare.

Ofta brukar den liberalism, som praktiseras i och mellan länder, angripas och försvaras inte på grund av att den är tom utan snarare av att den uppfattas innehålla för mycket. Det är också en term som inte betyder samma sak i USA som i Europa.

Liberalismen har olika profiler: den politiska liberalismen med den liberala demokratisynen, den ekonomiska liberalismen med marknadsekonomin, den kulturella liberalismen med de fria konsterna, den akademiska friheten och den fria forskningen. Socialliberaler, vänster- och högerliberaler och andra slags liberaler placerar sig ganska förutsebart på det politiska fältet.

Inget parti har monopol på liberalismen, eller någon annan ideologi. Idéutveckling och opinionsbildning lägger en grund för den förda politiken. Partierna är politikens säljare, sällan dess skapare. Liberalismen tycks i många länder ha lyckats bättre i politiken än till namnet liberala partier.

Liberalismen, den personliga integritetens och individualismens ideologi nummer ett, har inte svar på alla frågor. Det har ingen världsåskådning och ingen livsåskådning.

Den representativa demokratins förespråkare – liberaler i olika partier och grupperingar - har anledning att observera och analysera nya inslag som tekniken utvecklat, som till exempel twitterdemokratin. Den ger tidigare oanade möjligheter för politiska ledare och vanliga väljare att leda, förleda och förbrylla.

Liberal demokrati är inte främst festligt, folkligt och fullsatt, och att majoriteten kan bestämma som den vill. Grundläggande är medborgerliga fri- och rättigheter: rättsstat, avtalsfrihet och hänsyn till minoriteter. Utan dessa är både liberalismen och demokratin ett tomt skal.

Carl-Johan Westholm
Fil dr, ordförande i Uppfinnarkollegiet