Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2021 (1) september 2021 (1) juni 2021 (1) januari 2021 (1) december 2020 (1) november 2020 (1) september 2020 (1) augusti 2020 (2) juli 2020 (1) maj 2020 (1) april 2020 (3) februari 2020 (1) januari 2020 (1) oktober 2019 (2) september 2019 (1) augusti 2019 (1) juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Den fria rörlighetens gränser
Svenska Dagbladet, ledare, gäst söndag den 26 maj 2019
Inom EU:s gränser finns fri rörlighet. Eller? Den fria rörligheten är ett karaktärsdrag för det ekonomiska och politiska samarbete som växt fram i Europa efter andra världskriget. Rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital – de fyra friheterna – underlättar vardagen för medborgarna.

Det som avses med ”EU:s fria rörlighet” är att den är lika mellan EU:s medlemsländer som inom ett medlemsland. Mellan EU och världen utanför finns inte fri rörlighet.

”Den fria rörligheten” har blivit så central att den har kommit att stå för mer än uttrycket kan leva upp till. Ibland sägs till exempel att fri rörlighet är grunden för marknadsekonomi. Men marknadsekonomins grund är avtalsfrihet, äganderätt och rättssäkerhet. Rörligheten är en konsekvens.

På stenåldern fanns fri rörlighet men ingen kapitalism. Den tekniska nivån var flintyxa. Vattenvägar kunde vara snabbare än fotvandringar – fanns något att ta, kunde det primitiva våldet tillgripas för att göra klart vem som bestämde. Erövringskrig och plundringar är liksom fredliga folkvandringar en del av historien, och av nutiden. Många rör sig långsamt. Moses väg i öknen från Egypten, långt efter stenåldern, tog 40 år.

Den fria rörligheten är inte ovillkorlig:

- Den fria rörligheten innebär inte att det är lagligt att fritt ta sig in i en annans bostad. Drygt hälften av bostadsinbrotten i Sverige uppskattas utföras av tillfälliga utländska ligor på turnéer. ”My home is my castle” är en del av civilisationen. Inte heller har någon rätt att kvarhålla en gäst i sitt hus. En inbjuden gäst har sin fria rörlighet ut

- Att ta träd eller växter från annans mark förutsätter rörlighet, men är kriminellt. Likaså stöld av idéer. Det senare något som inte bara USA:s regering anser att Kina sysslar med. Idéstölder förekommer även i kontakter mellan företag och uppfinnare i väst.

- Järnridån mellan Östeuropa och Västeuropa under kalla kriget var avsedd att hindra de egna medborgarna från att lämna landet. När president Trump vill bygga muren mot Mexiko är det tvärtom för att hindra andra länders medborgare att komma in.

- När svenskarna emigrerade till USA runt andra halvan av 1800-talet fanns frihet att lämna Sverige och även frihet att komma till USA, ”the land of freedom”. Många fattiga svenskar upplevde denna frihet som en tvingande nödvändighet för att få det bättre, en slags ofrivillig rörlighet. Individuella beslut om flyttningar är inte sällan svåra.

- Att flytta kan vara samma sak som att fly. Medkänslan med de som flyr krig har lett till asylrättens framväxt globalt.

- Inom EU kan, det är tanken, varje EU-medborgare även i fredstid resa fritt. När svenskarna 1994 folkomröstade om EU-medlemskapet målade inte ens de mest negativa upp en framtid med rumänska tiggare utanför ICA och Coop. Det hade nog uppfattats som alltför osannolikt. Sverige återinförde i november 2015 kontroller vid gränser mot andra EU-länder som ingår i Schengensamarbetet.

- Den olagliga penningtvätten är kamouflerad transport av pengar som stulits från staten, företagen eller direkt från enskilda – och/eller brott mot en stats valutalagar. Tvätteriets grund är inte kapitalets fria rörlighet utan brottslighetens verksamhet över nationsgränserna. Men tekniken och politiken har underlättat övergången från sprängfyllda portföljer och resväskor med sedlar och andra dyrbarheter till bankkontodribblande.

Varor, tjänster och kapital har inga egna viljor som kan besluta att flytta. Men människor har egna viljor, och tankar. Och kan köpa och sälja, se och höra.

En legalt fri rörlighet, men något som få kan utnyttja, skapar sällan akuta politiska problem. Legalt fri, och möjlig för många, kan däremot göra det – genom att underlätta stora folkomflyttningar. Ny teknik har gett många tillgång till sociala medier, och även det som skulle kunna kallas sociala resor.

Ett folk kan också känna det egna landet som den egna borgen. Grannskapskänslan är viktig både i ett kvarter och i en nation - ”goda grannar”. Om många skulle vilja passera nationella gränser för personer, varor, tjänster och kapital, kan regeringar räkna med påfrestande politiska beslut.

Det är en självklar slutsats, vilket inte hindrar dokumenterad oförmåga att planera för och i tid observera när den blir aktuell. Sverige 2015 är ett exempel.

En välfärdsstat kan ha råd med många gästarbetare, men inte många gästarbetslösa.

Den långsiktiga, stabila lösningen på de problem som leder till framtida folkvandringar – den ofria, påtvingade rörligheten – finns hos demokratier och marknadsekonomier.

Deras ledare i politik, näringsliv, religion och kultur borde kunna påverka och omvända de potentiella efterföljarna till dagens totalitära läromästare.

För sin egen makthungers skull hindrar dessa opposition och dämpar utvecklingskraften hos det egna folket, som flyr ofrihet och vill lämna fattigdom.

Till synes orörliga och stela skyr dessa makthavare tankens fria rörlighet.

Tankefriheten borde kallas den femte friheten.

Den är den allra viktigaste av de fem och av våldsmakarna den mest fruktade. En frihetsdröm för alla förtryckta och förföljda.

Carl-Johan Westholm, ordförande i Uppfinnarkollegiet