Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
februari 2020 (1) januari 2020 (1) oktober 2019 (2) september 2019 (1) augusti 2019 (1) juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (1) februari 2018 (2) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) augusti 2017 (1) juli 2017 (1) juni 2017 (2) februari 2017 (2) januari 2017 (1) november 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juni 2016 (2) maj 2016 (2) mars 2016 (2) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (3) oktober 2015 (1) september 2015 (1) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (1) april 2015 (2) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (2) november 2014 (1) oktober 2014 (2) juni 2014 (3) maj 2014 (2) april 2014 (3) mars 2014 (3) februari 2014 (1) januari 2014 (1) december 2013 (3) november 2013 (1) oktober 2013 (1) augusti 2013 (2) maj 2013 (4) april 2013 (1) mars 2013 (2) februari 2013 (1) januari 2013 (2) december 2012 (1) november 2012 (1) oktober 2012 (3) september 2012 (1) juli 2012 (1) maj 2012 (2) april 2012 (1) februari 2012 (2) januari 2012 (5) december 2011 (1) november 2011 (1) oktober 2011 (3) september 2011 (2) augusti 2011 (1) juli 2011 (1) juni 2011 (2) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (1) februari 2011 (2) januari 2011 (2) december 2010 (2) november 2010 (2) oktober 2010 (2) september 2010 (2) augusti 2010 (1) juli 2010 (1) juni 2010 (1) maj 2010 (1) april 2010 (1) mars 2010 (2) februari 2010 (2) januari 2010 (1) december 2009 (2) november 2009 (1) oktober 2009 (3) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (1) juni 2009 (1) maj 2009 (2) april 2009 (3) mars 2009 (2) februari 2009 (1) januari 2009 (1) december 2008 (4) november 2008 (2) oktober 2008 (1) september 2008 (1) augusti 2008 (1) juli 2008 (1) juni 2008 (2) maj 2008 (1) april 2008 (2) mars 2008 (1) februari 2008 (1) januari 2008 (1) december 2007 (1) november 2007 (2) oktober 2007 (1) september 2007 (1) augusti 2007 (1) juli 2007 (2) juni 2007 (2) maj 2007 (2) april 2007 (2) mars 2007 (2) februari 2007 (1) januari 2007 (1) december 2006 (1) november 2006 (2) oktober 2006 (1) september 2006 (2) augusti 2006 (1) juli 2006 (1) juni 2006 (2) maj 2006 (1) april 2006 (1) mars 2006 (1) februari 2006 (2) januari 2006 (1) december 2005 (1) september 2005 (1) juli 2005 (1) april 2005 (1) februari 2005 (1) december 2004 (1) november 2004 (1) oktober 2004 (1) juni 2004 (1) mars 2004 (1) november 2003 (1) augusti 2003 (1) maj 2003 (1) mars 2003 (1) februari 2003 (1) oktober 2002 (1) mars 2002 (1) oktober 1999 (1) november 1998 (1) april 1996 (1) april 1995 (1) januari 1994 (1) mars 1976 (1)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
Articles
Mångfaldsflum gör ingen nytta
Svenska Dagbladet, ledare, gäst, midsommardagen den 22 juni 2019
Tre ideologiska vinklingar har under det första halvåret överraskat med sitt uppmärksamhetsvärde i den svenska politikens offentliga debattrum. Först kom frågan om liberalismen var tom, sedan om vad som var sann och falsk liberalism, och senast om mångfaldens och mångkulturens värde.

Svaret på den första frågan är att liberalismen är en världsåskådning, men inte en livsåskådning. Politiska ideologier är svarslösa i de rent existentiella frågorna.

Svaret på den andra är att det inte finns några definitionsdomstolar, som dömer vad som är sann liberalism, sann socialism eller sann konservatism. Ett idéhistoriskt studium ger många ledtrådar. Den som kallar sig liberal, socialist eller konservativ frestas naturligtvis till att uppfatta just sin definition som den sanna, därför att den i eget tycke är den bästa och anledningen till att själv betrakta sig som anhängare.

Något enklare kan man utröna om och vilken slags liberaler som Adam Smith (1723 -1790) och John Stuart Mill (1806 -1873) var. Men vilken var sannast av de två? Och vilken Adam Smith var mest sann? Författaren av ”The Theory of Moral Sentiments” med sin betoning av ”den opartiska betraktaren” eller ”The Wealth of Nations” med dess ”osynliga hand”. Även Mill redovisade olika perspektiv.

Just Mill kan användas för att lösa upp den knut – eller åtminstone lätta på den knytning – som offentligt tycks ha drabbat det socialliberala partiet Liberalerna i det pågående partiledarskiftet. Lösningen har ett intresse utanför den interna åsiktskorridoren.

I Mills viktigaste skrift ”Om friheten” (1859) har han inledningsvis ett citat från Wilhelm von Humboldt, som grundade Berlinuniversitetet 1810. Det handlar om den enligt Humboldt och Mill ”stora och ledande principen om den absoluta och essentiella betydelsen av mänsklig utveckling i sin rikaste mångfald”.

Alltså. Det handlar om mänsklig utveckling, inte omänsklig. Om utveckling, inte stillastående eller tillbakagång. Om mångfald, men den ska vara så rik som möjligt.

Slutsats: Ett tydligare kvalitetskrav på den önskvärda mångfalden går knappast att uppbringa.

Konsekvens: Det allmänna talet om det positiva med mångfald, som många svänger sig med i Sverige och andra länder, skulle inte ha godkänts av Humboldt och Mill.

Det är lätt att se att de har rätt. Om en grupp hederliga medborgare är församlade, och in kommer en tjuv eller seriemördare – då skulle mångfalden öka, men vem kan se det som något bra?

Det svåra är naturligtvis om gruppen skulle få ett tillskott av icke kriminella bråkmakare, eller personer som på annat sätt avviker från gruppen på ett sätt som den ogillar. Kanske bryter de nya mot vedertagna normer eller beter sig allmänt ohyfsat. Vem ska sätta gränsen för vad som är acceptabelt? Är det de nytillkomna, eller den etablerade gruppen, eller kommunfullmäktige eller regering och riksdag. Och hur ska gränsen dras?

Detta är en inte bara en legitim fråga att ställa och söka besvara, utan också ibland nödvändig. I annat fall blir gränsen allt luddigare mellan ofrihet och frihet i det privata som i det offentliga livet.

Det opreciserade talet om värdet, eller faran, med mångfald – mångfaldsflummet – är varken särskilt liberalt, socialt, konservativt eller radikalt.

Carl-Johan Westholm är fil dr. ledarsidan@svd.se