Svag rättssäkerhet för den som har patent
Svenska Dagbladet, ledarsidan, gäst, lördagen den 22 augusti 2020
Under sommaren har gängvåldet och skjutningarna blivit dominerande inrikespolitiska nyheter. Men det som sker stort, kan ske tyst. Ibland därför att det stora är just att det inte sker någonting, fast det borde ske.
Två färska exempel finns från den offentliga utredningsvärlden, hos två kommissioner.
Det ena är den av regeringen tillsatta Jämlikhetskommissionen, som presenterade tusen sidor den 6 augusti.
Den går igenom ett stort antal områden, och föreslår lösningar, ofta av traditionell politisk vänsterprofil, vilket var avsikten. Men en följd av ojämn fördelning av politisk men även ekonomisk makt förbigås: korruptionen.
Om rättsväsendet behandlar ett ärende, där de motsatta intressena har mycket olika styrka, politiskt eller ekonomiskt, är faran inte försumbar att rättvisan inte vinner. Vinnare blir makten, den politiska eller ekonomiska.
Rättrådiga personer kan tvingas inse att även de ogärna biter den hand som föder. Fenomenet är gammalt som gatan, och inte begränsat till fattiga länder.
Det andra exemplet är Omstartskommissionen, som tillsatts av och arbetat fristående från Stockholms handelskammare. Det ligger i sakens natur att en den koncentrerade sig på en omstart, inte en nystart.
De flesta som tar till orda om vad som bör göras nu och när pandemin definitivt är över, kan förväntas upprepa gamla sanningar, förslag och ibland även vad andra uppfattar som missuppfattningar.
Ett strålande exempel på en halvsekelgammal observation, som dessvärre förbigås av de nämnda kommissionerna, gäller den bristande rättssäkerheten för patentinnehavare.
Det finns visserligen sedan länge en lag som möjliggör för åklagare att väcka åtal för patenträttsbrott. Men den har aldrig tillämpats. Eller – det är den andra tolkningen - så har den tillämpats, men Sveriges samlade åklagare har efter egna överväganden inte i något fall funnit särskilda skäl för att åtala. Därför har de inte väckt ett enda åtal sedan lagens tillkomst 1967. En ny lag förefaller vara en semantisk förändring av den halvsekelgamla.
Patentägare som bestulits har varit och kommer troligen även fortsättningsvis vara hänvisade till att stämma tjuven vid allmän domstol. Denna juridiska väg kan fungera, om den bestulna patentägaren har lika stor kassa som intrångaren. Sådana tvister brukar sluta med förlikning,
Men om den bestulna patentägaren har begränsade resurser, då har den svårt att värna sin äganderätt.
Den möjlighet som står till buds är en civilprocess. Där är vinnaren den kapitalstarka, som har råd att finansiellt utmatta motparten i ett juridiskt maratonlopp. Ett sådant kostar mindre än att betala patentägaren, som kan ha avtalsenlig fordran i miljardstorlek - och stora skulder för utvecklingskostnader.
Särskilt värdefulla patent kan vara grunden till produkter som tillverkas och säljs för många miljarder av intrångaren.
Kan inte patentägaren med det värdefulla patentet sälja delar av patentet till andra, som har råd att hjälpa till i en process? Sällsynt. Få vill bråka med välkända stora företag - det kan bli dyrbart i längden, dåligt samarbetsklimat, risk för uteblivna kontrakt mm.
Ingen av de två kommissionerna och även det parti som numera heter Liberalerna, som var först ut av riksdagspartierna att offentligt presentera kraven i höstens förhandlingar med regeringen, tar upp den bristande äganderätten för patentägare.
Det partiets föregångare, Folkpartiet, hade också en föregångare, De Frisinnade. På dess valaffisch 1919 stod ”Rätt åt alla. Orätt åt ingen”.
Nog vore det klädsamt – och för Sverige dessutom lönsamt - om enskilda innovatörers äganderätt äntligen fick ett stöd i en politisk nystart av regering och riksdag. Juridiska omstarter har landets uppfinnare tillräcklig erfarenhet av.
Carl-Johan Westholm
Ordförande i Uppfinnarkollegiet
lördag 22, augusti 2020