En arbetsgrupp inom socialdemokratin föreslår nu att föräldraförsäkringen (borde heta barnförsäkringen) ska individualiseras (borde heta kollektiviseras) dvs far och mor ska ta ut lika många dagar.

Tyvärr kan här uppstå praktiska svårigheter. Dels finns många föräldrar som är småföretagare, eller ensamföretagare, och där bortovaron från arbetsmarknaden inte bara innebär utebliven lön utan dessutom uteblivna intäkter till företagets fasta kostnader. Kanske borde småföretagandet "individualiseras" också, så att alla löntagare tvingas vara småföretagare några månader i livet.

Men ännu värre. Även om denna individualisering av småföretagandet skulle genomföras, kvarstår en förfärlig brist på harmoni och symmetri. Det kommer nämligen att finnas en kvarvarande minoritet barnfamiljer, som har så mycket egna pengar att de inte bryr sig om föräldraförsäkringen. Detta asociala fenomen får vi dras med så länge nyliberalismen utövar sitt förtryck av det svenska samhället.

Endast en fullskalig socialism är gott nog för folket. Bara då det inte finns några privata företagare eller privata förmögenheter kan Staten garantera full jämställdhet. Men det känns ändå som om arbetsgruppens förslag är ett steg i rätt riktning. Får vi hoppas att regeringens socialliberala element ställer sig bakom?

Dick Erixon kommenterar på www.erixon.com mitt blogginlägg igår om regeringens s k arbetslinje. FRIHETSLINJEN är alternativet för en klassisk liberal, skrev jag. Dick Erixon tillägger:

"Ett intressant ordval som alternativ till arbetslinjen och bidragslinjen. Men friheten måste preciseras. För vänstern betyder “frihet” att leva och försörjas på andras arbete. Så kan det inte vara, för det betyder att dessa “andra” är ofria. Den fullständiga definitionen måste alltså vara frihet under eget ansvar — ansvarslinjen, skulle man kunna kalla den.

Först när man tagit sitt eget ansvar, blir man fri att göra sina val: att arbeta mindre och avstå från lite av den materiella statusen för att göra något som man verkligen känner tillfredsställelse i. Ta sig tid att vara den man är, istället för att sälja all sin vakna tid för arbete. Men hela tiden ta ansvar för sina avvägningar och inte ligga någon annan till last."

Instämmer. Frihet utan eget ansvarstagande är orimligt.

Paul M. Weyrich, chairman and CEO of the Free Congress Foundation and often called the father of the conservative movement in the US, has in an article recently (Newsmax.com, August 20) "Russia Should Have Been Part of NATO" expressed some concerns what is going on between Washington and Moscow:

"Surveying the wreckage in Georgia where more than 100,000 people are without homes, running water and food, the question remains: What could have been done to avert this disaster? There was a solution promoted by a number of us soon after the fall of the Soviet Union.

Knowing that historically Russia has been nervous about its borders, we foresaw the possibility that not only Georgia but Armenia, Lithuania, Latvia, Estonia and Ukraine would be vulnerable to Russian aggression. A number of us proposed that Russia be made a part of NATO. If Russia were in NATO it would not be in a position to attack its neighbors. But just as important, if its neighbors tried to provoke Russia, NATO would be required to put down any such provocation."

He continues:

"If Russia were in NATO and bound by its requirements, it no longer would be considered our enemy. That was not useful to those who had spent a lifetime in Cold War activities. President George H. W. Bush’s advisers were absolutely against this idea. If he had had the foresight to disregard their counsel and push for our idea how different history very probably would be today. -------

What now? Clearly, not just Georgia but the Baltic states and Ukraine are worried. They all are concerned because they have democratically elected governments, which Moscow doesn’t regard highly. Are we to rush to make Georgia and Ukraine a part of NATO? Could American soldiers be sent to defend Georgia against Russia?

In the long run, I don’t think this would work. Is it now impossible for us to start over? Must Russia be our enemy? If it were, would we be prepared to fight another war? I don’t have the answers but it seems to me we must begin to think outside the box. Surely we must have new advisers with new thinking. The alternative is to risk sinking into the abyss of a new war with Russia. Do we need this? No."

Dagens SvD innehåller två väl genomarbetade artiklar om FRA. Dels "Nio punkter återstår att ordna" under Brännpunkt, en artikel av Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, jurister vid Centrum för rättvisa. Dels "Metod finns men inget mandat" på Kultur av Nicklas Lundblad.

Bägge artiklar är sällsynt starka, var och en på sitt sätt. Om regeringen har ett minimum av självbevarelsedrift tar den till sig vad som där sägs.

En annan debatt som seglat upp är initierad av Per Dahl i Barometern och kommenteras av P J Anders Linder på SvDs ledarsida. Per Dahls argument går i stort sett ut på att arbetslinjen är verklighetsfrämmande. P J instämmer delvis, och går vidare, med rubriken "Se människan i både arbete och lek".

Till synes har regeringens inställning till FRA och arbetslinjen inget med varandra att göra. Dick Erixon hyllar f ö på sin blogg arbetslinjen till skillnad mot "bidragslinjen" - det är enkelt att förstå vad han menar.

Men det är Nicklas Lundblad som står för grundslagen från baslinjen, medan de andra slår volley eller halvvolley vid nätet.

Han skriver: "Det är en svaghet i den moderna rättsstaten att vi inte tycks förmögna att diskutera värden när vi talar om teknik."

Exakt. Så är det. Grundfrågan är: ska Staten ha som mål att alla arbetar så mycket som möjligt? Naturligtvis inte, svarar en klassisk liberal. Och inte motsatsen heller, dvs att alla arbetar så litet som möjligt.

En liberal regering driver FRIHETSLINJEN! D v s det är upp till var och en myndig och frisk individ att själv bestämma hur mycket arbete som den vill göra, och erhålla ersättningen för det egna arbetet.

Det paradoxala är att regeringen berömmer sig av att driva arbetslinjen - och inget parti är emot - men alla partier beter sig som om de vill att Staten ska motverka denna genom att ta det mesta av lönen i skatter.

Skatterna bör ta en mindre del av ersättningen för arbetet. Skatterna bör användas för gemensamma angelägna ändamål. Men ett gemensamt angeläget ändamål - ett VÄRDE - är att det mesta kan beslutas av var och en själv, och om det gäller arbete, det mesta av lönen går till den som arbetar.

Är det inte fantastiskt att detta ska vara så svårt? Inte konstigt om regeringen famlar. Per Dahl är något på spåren. Nicklas Lundblad är på spåret. Spåret heter STATSBLINDHET.

President Klaus has said both sides are to blame in the military conflict over South Ossetia. In a statement for Czech Radio [Radio Praha realplayer audio link 3m31s], Mr. Klaus said that he strongly condemned both Georgia’s attack on South Ossetia and the massive intervention of the Russian military. He said that to lay the blame exclusively at Russia’s door would be unjust, and noted that with the separation of Kosovo, Russia had obtained a strong justification for its action. The president likewise rejected the comparison with the 1968 Soviet invasion of Czechoslovakia, saying that the circumstances in the Caucuses were entirely different.

He went on to say that to compare Mikheil Saakashvili to Alexander Dubèek would be an insult to Dubèek, and that the much-cited example of the Nazi invasion of Czechoslovakia to the Russian defense of South Ossetia is specious and misleading since Czechoslovaks did not slaughter their fellow citizens.

"The biggest threat to European progress is the mindset that nothing can be achieved unless sweeping reforms take place first."

This is the conclusion by Leif Pagrotsky, former Swedish trade and industry minister (social democrat) in an excellent article in the Financial Times today.

He will not get the French Gloire Medal for this interfering in the domestic Parisien politics.

It was said by Bismarck, that there are never so many lies as before an election, during a war and after a hunt.

Maybe one could add, that to avoid war, you need a clear head, a warm heart, and ice in the stomach.

I min månadskrönika (se Articles augusti 2008) berättar jag något om en legend inom finansvärlden. Den tryckta versionen i dala-tidningarna är något förkortad.

Jag kände inte John Templeton, men jag såg honom två gånger. Han hade blivit medlem i Mont Pelerin Society samma år som jag, 1980, och jag hälsade på honom vid ett regionalt möte i Indianapolis och senast i Cancun 1996.

Jag kan verkligen rekommendera TV-intervjun från 1997, som går att googla fram. Dessa 30 minuter ger mer än en genomsnittlig Rapportsändning. Han avled den 8 juli - och minnesteckningarna över honom har varit omfattande och tankeväckande, i internationell press.

Det är rubriken på en bra artikel av EU-minister Cecilia Malmström (SvD Brännpunkt 9 augusti).

"Samordning eller lagstiftning kan ofta vara bättre än pengar från EU-budgeten", skriver hon bl a.

Däremot nämns inget om ett tak för avgiften till EU. Inte heller omnämns förslaget om att EU ska få en beskattningsrätt (vilket bl a franska presidenter varit inne på), än mindre att svenska regeringen skulle vara emot ett sådant förslag.

Den svenska regeringen vänder sig emot att långt mer än tre fjärdedelar av dagens budget går till jordbrukssubventioner. Oavsett vad pengarna i framtiden går till, kan man anta att olika länder (regeringar) skulle vilja ha en annan prioritering. Då finns det faktiskt en hittills oprövad möjlighet (och knappast diskuterad), nämligen följande:

Om ett land inte vill bidra med pengar till t ex jordbruket, måste det idag ändå betala - och därtill ta emot en del pengar tillbaka till jordbruket i det egna landet.

Om däremot varje regering hade möjlighet att bestämma vad de pengar som går tillbaka till det egna landet ska användas till, skulle för det första - i detta fall - jordbruket bli mindre statsbidragsberoende i EU.
För det andra skulle det franska jordbruket inte behöva lika mycket pengar för att konkurrera med det svenska, om det svenska jordbruket inte fick tillbaka EU-avgiften utan att den istället kunde användas av den svenska staten som den själv bestämmer.

På det sättet skulle faktiskt rundgången minska, och de franska jordbruksintressena inte protestera om andra EU-länders jordbruk inte får stöd - det franska jordbruket skulle t o m kunna acceptera lägre stöd med samma konkurrensstärkande effekt.

EU är nu som det är, och några större reformer kan inte förväntas de närmaste åren, åtminstone inte i marknadsekonomisk riktning. Men denna idé skulle i alla händelser ha möjlighet att förverkligas, även inom dagens struktur.

Jag tog upp idén i en artikel i Wall Street Journal Europe den 26 mars 2002 (se Articles March 2002)

Det är rubriken till en intressant understreckare i dagens Svenska Dagblad av Bo Lindberg, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Men, noterar han, "om orden fädernesland och patriotism inte är opportuna så har vi kanske ändå begreppen med oss, utan att de har några etablerade beteckningar."

Så är det. Jag tog upp skillnaden mellan nationalism och patriotism i ett tal i Bryssel den 6 november förra året. (Se Articles November 2007). Nationalismen är den av politiken genom staten utnyttjade hemlandskänslan.

Se vad som menas med en god europé. Jean Monnet kallas för det, men inte Claude Monet. Den förre var politiker, en av EUs grundare. Den senare en stor europeisk konstnär. Bägge var också fransmän.