Den tredje unionen
Krönika juni 2009 Falu-Kuriren, Mora Tidning m fl
EU är den tredje union som Sverige är med i. Den första var Kalmarunionen, ett nordiskt fredsprojekt. Margareta av Danmark blev i Kalmar 1397 också drottning av Sverige.
Det fanns Kalmarkritiska röster. En skeptiker var biskop Tomas i Strängnäs, som 1459 skrev sin frihetssång. Redan 1435 hade de isolationistiska svenskarna samlats till sin första egna riksdag i Arboga.
En god nordist var Kung Kristian II av Danmark, som kallades den Store. Han blev inte kung av Sverige, trots att han högg huvudet av 80-talet politiskt inkorrekta adelsmän i Stockholm 1520. En av dem var far till Gösta Eriksson.
Gösta själv togs till fånga och fördes till Danmark, men rymde söderut. Tyska intressen sponsrade sedan hans resa till Sverige. Han begav sig till Mora för att övertala folket att resa sig mot den store nordisten, som han kallade Kristian Tyrann.
Vi känner fortsättningen av Gustav Vasas underbara äventyr. Han satte stopp för KU, Kalmarunionen.
Den andra union som Sverige varit med i hade sin upprinnelse i förlusten 1809 av den östra delen av vårt land. ”Att inom Sveriges gränser erövra Finland åter” blev uppgiften för den franske marskalk Bernadotte som 1810 blivit kronprins av Sverige. 1814 tågade svenska trupper in i Norge, och Danmark fick lämna ifrån sig sin norra del.
Carl XIV Johans sonson Oscar II hade ”Brödrafolkens väl” som valspråk ända till 1905, då norrmännen efter en folkomröstning med 99,9 procent röstat ja till ett utträde ur unionen. Men det satt långt inne. Även Dalregementet hade mobiliserat och var berett att försvara unionen mot de norska utbrytarna.
.
Sveriges tredje union är den Europeiska, där vi blev medlemmar efter en folkomröstning 1994.
Är det bra med unioner? Det beror på. De kan liksom enskilda stater både vara bra och dåliga.
Viktigare än både unioner och stater är vad biskop Tomas skaldade:
”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring – för den frihet rätt kan bära”.
Carl-Johan Westholm
torsdag 04, juni 2009