Båda sidor är laddade
Krönika januari 2010 Falu-Kuriren, Mora Tidning m fl
Tänk om skatter och regler för företagare skulle engagera lika mycket som bidragen till arbetslösa? Då skulle snart färre behöva a-kassa.
Förutsedda steg i rätt riktning av regeringen har varit de nya avdragen för jobbskatt och för hushållsnära tjänster och att förmögenhetsskatten slopats.
Men ett steg som måste ha frestat på togs av några fackliga organisationer. I finanspanikens spår godtog många – mot sina traditioner – sänkta löner och arbetstider för alla i stället för uppsägningar av ett fåtal. Denna stronga omorientering inger respekt.
Nu verkar allt återgå till det gamla. Nu laddar bägge sidor upp för vårens ”avtalsrörelse”. Annonskampanjer förbereds, utspel testas och darrande stämband intoneras. Arbetsgivarna drar ihop sina förbundsdirektörer i den centraliserade decentraliseringens namn, och manar till återhållsamhet – utom för direktörsbonusar, som inte finns på dagordningen.
Det privata näringslivet samverkar med borgerligt ledda SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). En så heltäckande svensk arbetsgivareförening har inte tidigare skådats.
Det är också valår i år. Avtalsrörelse och valrörelse kan sluta i en enda röra, där sakargument och ömsesidig förståelse får vika för ”vi mot dom”, för klasskamp och strejker. För vissa är valet i september viktigare än löner, lönsamhet och fler jobb. De sätter makten framför allt. Andra är politiskt stendöva.
Och detta hotar i ett läge där svensk ekonomi minskade med omkring 5 procent förra året.
”Arbetsmarknadens parter” – med det menas egendomligt nog inte varje anställd och varje arbetsgivare utan några förhandlare långt där uppe – borde inte dessa bestämma sig för att denna gång avstå från de hårda orden, de skarpa debattartiklarna och de dyra kampanjerna?
Vårt land, med en och en halv promille av världens befolkning, behöver genomarbetad uppslutning bakom några enkla riktlinjer, som kan kännas motiverande och rimliga för både arbetsgivare och anställda. Skapande hederligt arbete och företagsamhet måste alltid löna sig, det borde vara utgångspunkten.
Kanske kunde Företagarna, den största organisationen på arbetsmarknaden som inte sluter kollektivavtal, vara motor i ett konstruktivt förändringsarbete.
Att andra fortsätter i gamla hjulspår imponerar inte, även om deras motorstyrka skulle vara större.
Carl-Johan Westholm
lördag 23, januari 2010