Är ett företags värderingar bara ett spel för gallerierna?
Varför skapar företagsledningar en kod för uppförande, om etiken och de vackra orden sedan kan väljas bort vid behov? En av världens största datortillverkare, Acer, bryter uppseendeväckande mot sina egna intentioner i fallet Håkan Lans, skriver Carl-Johan Westholm, Uppfinnarkollegiet (DI Debatts egen introduktionstext idag 14/1 2011)
Under senare år har både äganderätten till idéer och företagens uppförande alltmer uppmärksammats. Bägge har fått engelska förkortningar: Intellectual Property Rights, IPR och Corporate Social Responsibility, CSR.
Ett företag med ovanligt starkt formulerad CSR-policy är Acer, en av världens största PC tillverkare. Hur Acer uppför sig, har därför ett allmänintresse. Kan man lita på Acer? Om inte, kan man då lita på andra? Nu har ett skolexempel hamnat hos Acer-ledningen.
”Förväntningarna växer snabbt på multinationella företag att ta socialt ansvar och göra affärer etiskt”, kan man läsa på dess engelska hemsida www.acer-group.com. I Acer-gruppens uppföranderegler “We serve with Honor and Work with Pride” säger i förordet VD:n Gianfranco Lanci och ordföranden J.T. Wang att det är ”nödvändigt att följa reglerna rigoröst och cheferna bör säkerställa att alla anställda känner till principerna och håller dem”.
Om IPR skriver Acer: ”Vi följer alla lagar och regler om intellektuell äganderätt, inklusive patent, varumärken och copyrights.” Fattas bara annat. Men tyvärr behöver detta sägas, och det är bra att Acer säger det.
Sedan kommer råd hur en anställd ska ”fatta det rätta beslutet, och söka ledning och rapportera misstänkta överträdelser”:
Om du är osäker på ett beslut, ställ dig själv följande fyra frågor, säger Acer:
- Är det lagligt och etiskt?
- Överensstämmer handlingen med Acer-gruppens värderingar, policudokument och riktlinjer?
- Skulle det kännas bra för mig att berätta om beslutet för mina chefer, kollegor eller andra människor som betyder något för mig?
- Skulle det kännas bra om beslutet blev publicerat i en tidning?
”Om svaret på någon av dessa frågor är NEJ, kort uttryckt, gör det inte!” – skriver Acer i fet stil.
Vad händer då om en anställd bryter mot dessa regler? – ”Disciplinära åtgärder och ytterst avsked, oavsett nivå i företaget.”
Gateway ville på 1990-talet inte betala för att använda Håkan Lans patent på färggrafik för datorer, trots att t ex IBM, Hitachi, Compaq och Texas Instrument gjorde det. Patentet är sedan länge utgånget. Men ärendet lever kvar i den juridiska kvarnen.
Håkan Lans ägde patentet, och hans helägda företag Uniboard AB hade rätten att ta in licensavgifter. Eftersom Gateway inte betalade, stämdes Gateway. En amerikansk domstol kom fram till att Lans inte ägde patentet och att stämningen hade gjorts felaktigt, i Lans namn och inte av Uniboard AB.
Patentintrånget prövades därför inte.
Håkan Lans har hela tiden varit ägare till patentet. Registerutdrag styrker entydigt att han hela tiden också varit registrerad ägare. Domen byggde på felaktiga fakta. Men även om stämningen tvärtom, utan minsta tvivel, skulle ha skett i fel namn – vore detta det väsentliga?
Naturligtvis inte. Det sunda förnuftet inser att det var och är samma hjärna bakom patentet.
Den amerikanska domstolen dömde, mot praxis, Håkan Lans och hans företag Uniboard att betala även Gateways rättegångskostnader. Hittills har inte Gateway fått betalt. Men Gateway krävde i juli 2007 att svensk domstol fastställer domen, utan sakgranskning. ”Betala inte”, menade dåvarande JK Göran Lambertz (DI 9/4 2010). Det rör sig om ca 15 miljoner kronor, plus nya juristkostnader.
Svea Hovrätt avvisade i november 2010 Gateways krav att den amerikanska domen skulle fastställas i Sverige utan att svensk domstol beaktade bakomliggande fakta. Gateway har överklagat till Högsta Domstolen.
Gateway köptes i slutet av 2007 av Acer, som därmed fick kravet med på köpet.
Borde inte Acers högsta ledning göra ett eget test på de fyra punkterna och kolla om den finner Gateways , numera Acers krav etiskt, om det överensstämmer ”rigoröst” med den egna policyn, om det känns bra att berätta för kollegor och kunder – och om det känns bra att läsa om det i en tidning?
Kan någon överhuvudtaget försvara att det är etiskt riktigt att driva frågan att det är Håkan Lans enmansföretag och inte han själv som äger patenten?
Vad säger Gianfranco Lanci och J.T. Wang?
Carl-Johan Westholm
Vice ordf i Uppfinnarkollegiet, rådgivare till Håkan Lans, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel
fredag 14, januari 2011