Det svaga skyddet för svenska uppfinnares äganderätt är näringspolitikens felande länk. Staten ska hjälpa till att skydda svenska innovationer och patentintrång borde behandlas som brottmål inte som civilmål, skriver Uppfinnarkollegiets Carl-Johan Westholm och Dan Brändström:

H&M är nu störst på Stockholmsbörsen och uppe i 500 miljarder kronor i marknadsvärde. Ett annat framgångsrikt företag är Mojang, ett fem år ungt företag vars grundare konstruerat spelet Minecraft. Under hösten köpte Microsoft det svenska företaget för drygt 17 miljarder kronor.

Framgångar för H&M och Mojangs grundare har ökat ojämlikheten. Utan dessa skulle vi i Sverige och världen haft en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning. Men priset hade varit färre eller lägre betalda jobb, dyrare kläder, och en tristare vardag.

Av Mojangs 17 miljarder kronor kan fem miljarder gå direkt till statskassan som kapitalvinstskatt; det är 500 kronor per svensk, baby som hundraåring. Några få personers skapande belönar många.

Men allt kommersiellt och teknologiskt nytänkande ger inte upphov till nya förmögenheter och nya klyftor. Mycket, kanske det mesta, rinner ut i sanden och uppmärksammas inte politiskt.

Kostsamma högteknologiska satsningar tar decennier att utveckla. De sker i dag antingen i statens regi eller i storföretag – de enda som har egna resurser att hålla igång och invänta resultaten.

Till skillnad mot Ikea och H&M, som kunde starta butik efter butik, och i varje butik kunde se månadsvis om affärsidén höll, kan ett högteknologiskt projekt inte sälja något de första åren, eller decenniet. Det måste finansieras med lånat kapital, eller redan ha byggt upp ett ansenligt eget.

Jämför även med internetspelet Minecraft. Om det inte hade kunnat sälja från början, hade det inte haft råd att vänta fem år på inkomster från de 50 miljoner betalande kunder som då tillkommit.

Det är därför vi inte kan läsa rubriker i dagstidningarna som : ”Det svenska teknologiundret: uppfinnare säljer stort globalt”. Alla uppfinnare är inte geniala, men även geniet behöver leva under de tio år eller mer det tar innan produkten är färdig.

Visst kan det vara besvärligt att få investerare att ställa upp, att få låna pengar för projekt där många människor och företag ska involveras under en lång osäker tid. Och visst vore det roligt för uppfinnaren om skatten på vinst, lön och utdelning vore lägre. Men vad spelar det för roll, när äganderätten till det egna arbetsresultatet lätt kan ifrågasättas av andra? Och om det inte blir något att beskatta?

Det till synes paradoxala är att detta inte är en konflikt mellan socialism och kapitalism, utan en intern konflikt inom kapitalismen, mellan stora företag och deras dominerade ägare å ena sidan, och uppfinnaren/uppkomlingen å den andra.

Uppkomlingen, den nytänkande nyföretagaren, kan söka och få patent på sin idé. Men skulle den visa sig hålla, och särskilt om den skulle visa sig sällsynt värdefull – då blir det inte sällan fart på det stora företagets juridiska expertis. Här gäller det att visa att uppkomlingen inte alls ska ha så mycket betalt. Kanske inget alls. Patentet ska ogiltigförklaras, och det stora företagets gratis användning av det är ingen stöld, förlåt: intrång. Eller ett licensavtal ska vantolkas; t ex det som kallas framgångsexempel för aktieägarna blir en förlustaffär när patentinnehavaren vill ha betalt.

I USA tjänar amerikanska jurister dubbelt så mycket på patent som amerikanska uppfinnare. Proportionen i Sverige och Europa är okänd, men mönstret känns igen. Regeringarna är ofta naiva: när den brittiska för ett par år sedan frågade om patentlagarna fungerade bra, blev svaret ja. De som tillfrågades var de stora företagen…

Få frågor skulle kunna vara så lämpliga för en samlande, blocköverskridande lösning som att staten bättre hjälper patentägarna att försvara sina patent mot intrång, mot svenska och icke-svenska tillverkare.

Det finns olika sätt, som kan kombineras, t ex att staten låter immaterialrättsåklagare ta upp patentbrott som brottmål; i dag är de civilmål (som om en bank skulle tvingas åtala en bankrånare istället för att ringa polisen). Eller att staten ställer sig bakom ett eget bolag, som kan gå in och stödja svenska uppfinnare mot patentintrång av utländska företag.

Det skulle bli självfinansierat genom dess inkomster och genom att statens skatter skulle öka med den ökade exporten. Svenska staten som medpart gör utländsk motpart medgörlig.

Det svaga skyddet för uppfinnares äganderätt är näringspolitikens felande länk. Det bästa med denna är att det lätt att göra något åt den. Ett litet steg för regering och riksdag, ett stort steg för utvecklingskraften i Sverige.

Carl-Johan Westholm Ordförande i Uppfinnarkollegiet

Dan Brändström vice ordförande i Uppfinnarkollegiet