lördag 27, oktober 2007. Posted at 18:06
DNs kultursidas chockreklam för katastrofkapitalismen
DNs kulturbilaga har idag en enorm reklamtext på tre sidor inklusive förstasidesbild av Naomi Kleins nyutkomna "Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott". (Känd för boken "No Logo" för några år sedan).
Boken får bedömas senare. Men recensionen är uppenbart vilseledande i några avseenden. Bland annat framhålls Milton Friedman som inspiratör till Irakkriget.
Dessutom framhålls att Milton Friedman var "personlig rådgivare åt Pinochet". Att han samtidigt gav samma penningpolitiska råd till den dåvarande kommmunistregeringen i Beijing nämns inte.
Hade den kinesiska regeringen inte följt hans råd, hade det kunnat skrivas böcker om den kinesiska katastrofsocialismen. Men de hade säkert inte recenserats på DNs kultursida.
Det är dåligt att inte DNs kultursidesredaktion uppfattar att när en bok beskrivs på detta sätt, så skulle redaktionen med fördel ha kunnat kontakta ytterligare någon recensent, som kunde få motsvarande utrymme för att bedöma "en av decenniets viktigaste böcker".
En av de senaste århundradenas viktigaste böcker har f ö nyligen kommit ut igen i en svensk sammanfattning: Adam Smith's "Den osynliga handen". (Timbro).
Ja, denne egendomlige man förberedde väl också Irakkriget, utifrån sina hemska iakttagelser om människans psyke och beteenden. En riktig katastrofliberal, det var vad gamle Adam var.
fredag 26, oktober 2007. Posted at 15:34
"The Triangle that explains Europe", Brussels November 6, 2007
"Thank you for inviting me to speak about Europe. Today is the 6th of November, which is a dangerous day for a Swede being on the continent trying to make an impact on Europe."
This will be the beginning of the speech "The Triangle that explains Europe" I will give in Brussels on this fatal date, 375 years after the Swedish King Gustavus Adolphus fell from his horse at the battle of Lützen. See more under News at www.FreeEurope.info.
fredag 26, oktober 2007. Posted at 15:08
Värnskatt eller Skattevärn?
Det hörs olika argument mot s k värnskatt. De flesta av nationalekonomisk art.
När Skattebetalarnas Förening 1985 drev kampanjen "Hälften Kvar!" var det ett dokumenterat massivt stöd hos allmänna opinionen via undersökningar att det var en mänsklig rättighet att få behålla det mesta av ersättningen för ett jobb.
I detta fall har alltså allmänna opinionen moraliskt rätt, också. Eller hur?
Men nu hävdas att fördelningspolitiska skäl motiverar att "värnskatten" behålls. Det finns väl snarare även sådana skäl att avskaffa den?
Eller varför är det ingen värnskatt på kapitalinkomster? Där är det ju platt skatt på 30 procent!
Jag hävdade under många år i ett antal artiklar (dessvärre ej tillgängliga på nätet) att det i grundlagen borde inskrivas ett Skattevärn, dvs ett förbud mot skatter över en viss höjd, nationellt och individuellt.
En modest ehuru radikal synpunkt, alltjämt.
torsdag 25, oktober 2007. Posted at 16:51
Vad sa G B Shaw till damen? Oktober månadskrönika tar upp dubbelspelet, även i dagens Sverige.
- Ni får 10 000 pund om ni tillbringar natten med mig!
Erbjudandet kom från den brittiske författaren George Bernard Shaw (1856-1950) en afton på teatern. Denne hade just fått syn på den vackra uppenbarelsen.
Damen ler, och accepterar.
Nja, säger Shaw: ....
Se oktoberkrönikan "Dubbelspelet" (Articles)!
söndag 21, oktober 2007. Posted at 21:00
Ahmadi-Nejad och slipstvånget
Förr i tiden var slips obligatoriskt för män i officiella sammanhang. Liksom frack på begravning för hundra år sedan. Numera ses inte sällan äldre gentlemän i västerlandet uppträda utan slips i dyrbara kostymer. Även om den rynkiga halsen blir mer synlig, ska det ge ett mer ungdomligt intryck.
En ung man med slips kan däremot utan åldersångest bära slipsen elegant, likt en fin halsduk (när kommer f ö kravatten tillbaka?)
Ett mysterium kan det då tyckas vara att Irans officiella talesmän alltid framträder slipslösa, t ex bilden av den slipsförsedda Putin bredvid den slipslösa Ahmadi-Nejad i veckan. Försöker den senare verka ungdomligare inför västerländsk publik?
Anledningen är en annan. Den religiösa uppfattning han representerar förbjuder män att smycka sig. Och slipsen är ett smycke.
Nu kommer det knepiga. Om staten ska förbjuda kvinnor att bära slöja, borde då staten tvinga män att bära slips, för att inte den slipslösa ska uppfattas ha en politisk/religiös uniform?
fredag 19, oktober 2007. Posted at 15:12
DN kastar bomb: Det svider i samhällets liberala värderingar
DNs ledare idag "Bomberna bland oss" handlar om filmen "Det svider i hjärtat", som visar några svenska självmordsbombare. SvDs ledare "Sist ut från folkhemmet får lov att släcka ljuset" handlar om boken "Plan B - den dolda jakten på välfärd" av bl a Stefan Fölster och Fredrik Bergström:
"Flykten från den svenska modellen ser ut på många sätt. Bostadskön är decennielång, så folk köper svartkontrakt eller förlitar sig på den lukrativa andrahandsmarknaden." Vidare i SvD:
"Beskattningen gör att det blir hart när omöjligt att spara ihop till sin konsumtion, så man belånar värdeuppgången på bostadsrätten..."
Dessa ledare kan verka handla om vitt skilda ämnen. Men icke. DN avslutar med fem förslag, varav nummer 4 är följande:
"4. Ställ krav på muslimska samfund, skolor och andra rörelser. Ska statsbidrag utgå ska företrädarna också ställa upp på samhällets liberala värderingar."
När blev det en liberal värdering att religionsfrihet ska innefatta rätt till statsbidrag till den egna religionsutövningen?
Det är så det ser ut. Skatterna är så höga, att friheten fordrar att var och en får del av andras pengar.
Moderaternas partisekr har förklarat att partiet numera också vill främja frihet inte bara från utan också till.
Visst. Det sker redan. Frihet till andras inkomster är nödvändigt - eftersom den egna friheten är begränsad genom att den som betalar det mesta av de egna inkomsterna i skatt i praktiken redan är statsanställd, med viss procent på de pengar man drar in varje månad till alla andra.
söndag 14, oktober 2007. Posted at 16:57
EU och graderad rösträtt på aktier - det dolda motivet
"On the issue of one share, of vote, there will be no action." Det beskedet kom från EUs kommissionär McCreevy nyligen, som länge drivit kravet på att att alla aktier skulle ha samma rösträtt.
Det är en till synes rimlig ståndpunkt, tills den börjar analyseras. Ska låntagare till företag inte också ha rösträtt - det är väl demokratiskt, de tar ju också risker? Ja, så kan man se det. Men kontraktsfriheten innebär att ingen är tvingad att köpa en aktie med lägre rösträtt, eller låna ut pengar utan rösträtt. Därför är det bra att EU backar i denna fråga.
Dagens Industri har en stort uppslagen artikel med bland annat Jacob Wallenberg i gårdagens nummer.
Men logiska argument biter inte alltid på lagstiftare, vare sig i Bryssel eller Stockholm. Den avgörande stöten - troligen - uppmärksammas inte alls i media. Den är följande:
Sovereign Wealth Funds, dvs stora kapitalklumpar ägda av stater, styrda av mer (Norge) eller mindre (gissa) demokratiska regeringar, har blivit alltmer aktiva på den europeiska marknaden. Om en europeisk regering vill privatisera ett statligt företag, kan det visa sig att en annan regering lämnar högsta budet, via sin Suveräna Välståndsfond.
Hur kul är det? Privatisering är det i alla händelser inte. Tysklands kansler Angela Merkel luftade därför för en tid sedan tanken på att i vissa företag borde säljaren ha kvar en liten andel, men dessutom en Golden share, dvs en gyllene aktie som innebar rätt att lägga in veto, i praktiken 51 procent av rösterna.
Ja, hur skulle det se ut, om EU samtidigt förbjöd mindre gradering av aktiers rösträtt?
tisdag 09, oktober 2007. Posted at 17:51
Vem ger ut David Gress' "Velstandens kilder"?
Den synnerligen välmeriterade danske historikern och samhällsdebattören David Gress kom nyligen ut med sin senaste bok om "Välståndets källor". Bara det att den inte heter något så sterilt som "tillväxtens orsaker" är lovande.
Undertiteln är "Om den Europaeiske ökonomis udvikling" (Borgens forlag).
Det är den ett par år gamla tänk-tanken CEPOS som sponsrat boken, med ett förord av dess ordförande Bernt Johan Collet.
Inte sedan jag läste (och medverkade till att dåvarande RATIO 1980 gav ut ) "Demain le capitalisme" av Henri Lepage - "Imorgon kapitalism" - har jag läst något så heltäckande i detta centrala ämne. Och dessutom betydligt mer lättläst.
Detta är en bok med betydande sprängkraft. Gamla filosofer och uppfinnare blandas med samtida teoretiker och politiska läror - och viktig statistik finns med utan att tynga. Ekonomi och politik, javisst, men också kultur, moral, religion, forskning och vetenskap och inte minst entreprenörskapet tas upp.
Vilken svensk tänk-tank blir först med att se till att det kommer ut en svensk utgåva? Kanske något för Centerpartiets nystartade tänk-tank att börja med. En smakstart, en verklig torped under arken på massor av universitetens kurslitteratur i "ekonomisk tillväxt".
Politiskt korrekt? Inte alls. Korrekt politiskt? Visst.
söndag 07, oktober 2007. Posted at 16:27
Femtio år sedan folkomröstningen om ATP
P J Anders Linder uppmärksammar förtjänstfullt i SvD idag folkomröstningen den 13 oktober 1957 om ATP (AllmänTilläggsPension).
Det var en intressant omröstning, med tre alternativ. Därom kan jag ge besked, för jag var med. Det var min första erfarenhet av politik. Som 10-åring lyssnade jag på några av radioprogrammen. Jag minns två starka inlägg.
Det ena av förre socialministern Gustav Möller (hade varit det i olika perioder från 1924 t o m 1951). Han berättade gråtande i radio om hur hans föräldrar haft det fattigt, utan eller med låg pension. Därför borde alla nu rösta på Linje 1.
Det andra av högerledaren Jarl Hjalmarsson. Han varnade för att det blir kommande generationer som får betala, om Linje 1 vinner.
Tage Erlander var en mästare i att framställa detta som en fråga om att "förbättra för pensionärerna". Folkpartiet hamnade mellan stolarna, och förlorade sedan ca 20 mandat i andrakammarvalet 1958.
Sommaren 1964, några månader före riksdagsvalet, föreslog dåvarande högerledaren Gunnar Heckscher en reviderad ATP-reform. Folkpartiledaren Bertil Ohlin framträdde någon dag efteråt på en FPU-kongress i Rättvik. Han var mäkta upprörd. Inte i sak, främst. Men därför att ATP-frågan var förlorad för borgerligheten. Att ta upp den igen vore bara att spela regeringen i händerna.
Jag skulle någon dag senare stiga på det korta rälsbusståget i Rättvik för färd norrut. Ur den lilla Förstaklassavdelningen stiger ut byråchefen i kommunikationsdepartementet Olof Palme. Vad han skulle göra i Rättvik vet jag inte.
Jarl Hjalmarssons och Bertil Ohlins farhågor var berättigade. Och Gustav Möllers engagemang äkta. I pensionsfrågan illustrerades kanske hela seklets inrikespolitiska konfliktpunkt bäst. Här kan man verkligen tala om Staten och Kapitalet.
lördag 06, oktober 2007. Posted at 17:54
Borgerligheten som kyrkoruin
I senaste numret (32) av den allt bättre veckotidningen Fokus finns en artikel om "Sveriges sämsta parti" - den handlar om Vänsterpartiet.
Plötsligt läser jag följande:
"1988 publicerade Timbros förlag Ratio boken 'Det politiskt omöjliga'. Varför lyckades vi inte sänka marginalskatterna? frågade författarna. Jo, svarade de, för att borgerligheten uppfattas som en kyrkoruin."
Var det möjligen jag själv som blev citerad, efter 20 år? Jag läser ogärna mina gamla manus, det blir lätt att gripas av ruelse för missade tillfällen, och jag glömmer ibland mina resonemang, så jag var inte säker på vem som skrivit om kyrkoruinen. Så jag gick till bokhyllan och plockade fram Torgny T Segerstedt (red): Det politiskt omöjliga (Ratio).
Jo, det stämde. I ett höstlikt Yxtaholm 1987 hade Ratios råd under Uppsala universitets förre rektor (1955-1978) Torgny Segerstedts eminenta ledning haft sitt årliga seminarium på detta tema. Och som vanligt kom boken våren därpå.
Hans L Zetterberg talade om "Den svenska socialdemokratin som sekt och statskyrka", jag om "Borgerligheten som kyrkoruin", och Stig Strömholm om "Det politiskt omöjliga - försök till typologi". Andra medverkande var Janerik Larsson, som skrev om Thatcher, Nils Karlson om "Ett rättvisare Sverige?" och den norske statsvetarveteranen Jens A Christophersen om politikens primat.
Det är rasande bra saker som sades. Min egen formuleringsglädje, glädjer mig idag att läsa. Låt mig bara citera min egen avslutning, som är både profetisk (före Berlinmurens fall) och aningen patetisk i slutmeningen. Men vad gör väl det, så här tjugo år efteråt?
"Kyrkoruinen är den borgerliga degenerationens symbol. Men vi verkar nu gå in i en postkommunismens tid i de flesta moderna länder. Det är nu som den påtvingade kollektivismen äntligen börjar så sakteliga ge vika på bred front. Kontraktsrätt, avtalsfrihet istället för inbillade eller verkliga majoritetsbeslut tar över på områden där det tidigare var otänkbart. Är detta bara en politisk modenyck eller något bestående? Och hur kommer arbetarrörelsen i Sverige att reagera på den nya tidens signaler? Kommer den att gå i graven med det marxistiska arvet eller kommer den att förborgerligas och fortsätta dominera svensk politik fast med liberala förtecken? Partier kan bestå, dess idéer förgå. En sak man man vara säker på. När det 'politiskt möjliga' ändrar innehåll, följer partierna med. Men det som initierar förändringen är något annat: Idéer som bekräftas av verkligheten. Förr eller senare borde borgerligheten i Sverige upptäcka att den inte tillhör en kyrkoruin utan en katedral."
Vad kommer att citeras om tjugo år, av vad Timbro och Stiftelsen Fritt Näringsliv säger och gör idag?
fredag 05, oktober 2007. Posted at 10:24
Because they are Londoners
Of the U.K.'s 10 richest people, just three are originally from Britain. The U.K. is home to 17% of Europe's high net-worth individuals, defined as anyone with more than $1 million in financial assets, such as private-equity holdings, stocks and bonds. And last year the number of high net-worth people in the U.K. surged 8.1% to 484,580, faster than Germany or France.
What's behind the surge of money pouring into London? The globalization of wealth, report Cassell Bryan-Low and Jeanne Whalen, Michael Connolly writes in Wall Street Journal Europe today:
"As new multimillionaires are minted in Russia, India, the Middle East and Europe, many are coming to London, drawn by a combination of low taxes, historical ties and a geographical location that makes the city attractive for people doing business in Eastern Europe, Asia and the Middle East."
These people have evidently not been informed that the UK has not the euro as its currency, which of course is a huge disadvantage for beeing a Londoner.
They are like the poor 300 000 Icelanders, who refuse to take the dire consequences of being outsiders, not even members of the EU. If they were informed about their backwardness, they would immediately stop their wealth creation.