Stateblind.eu
Carl-Johan Westholm’s personal blog
Time saving text: uncommon comments with common sense
ARCHIVES
november 2021 (1) september 2021 (1) juni 2021 (1) januari 2021 (1) december 2020 (1) november 2020 (1) september 2020 (2) augusti 2020 (2) juli 2020 (1) maj 2020 (1) april 2020 (2) mars 2020 (1) februari 2020 (2) januari 2020 (1) december 2019 (1) oktober 2019 (2) september 2019 (1) augusti 2019 (1) juni 2019 (1) maj 2019 (1) mars 2019 (2) februari 2019 (1) december 2018 (1) november 2018 (2) september 2018 (1) juli 2018 (1) maj 2018 (2) april 2018 (1) mars 2018 (2) februari 2018 (1) januari 2018 (1) december 2017 (1) november 2017 (1) oktober 2017 (1) september 2017 (1) augusti 2017 (1) juni 2017 (3) april 2017 (1) februari 2017 (2) januari 2017 (2) november 2016 (3) oktober 2016 (1) september 2016 (2) augusti 2016 (1) juli 2016 (2) juni 2016 (2) maj 2016 (3) april 2016 (2) mars 2016 (3) januari 2016 (1) december 2015 (1) november 2015 (2) oktober 2015 (2) september 2015 (2) augusti 2015 (1) juni 2015 (1) maj 2015 (2) april 2015 (3) mars 2015 (1) januari 2015 (2) december 2014 (5) november 2014 (4) oktober 2014 (3) juni 2014 (3) maj 2014 (3) april 2014 (4) mars 2014 (3) februari 2014 (2) januari 2014 (1) december 2013 (4) november 2013 (1) oktober 2013 (4) september 2013 (2) augusti 2013 (3) maj 2013 (4) april 2013 (2) mars 2013 (2) februari 2013 (2) januari 2013 (3) december 2012 (3) november 2012 (1) oktober 2012 (4) september 2012 (1) augusti 2012 (1) juli 2012 (4) maj 2012 (2) april 2012 (4) februari 2012 (2) januari 2012 (6) december 2011 (1) november 2011 (2) oktober 2011 (4) september 2011 (3) augusti 2011 (2) juli 2011 (1) juni 2011 (3) maj 2011 (2) april 2011 (2) mars 2011 (2) februari 2011 (3) januari 2011 (3) december 2010 (3) november 2010 (4) oktober 2010 (4) september 2010 (4) augusti 2010 (5) juli 2010 (5) juni 2010 (4) maj 2010 (3) april 2010 (3) mars 2010 (2) februari 2010 (6) januari 2010 (5) december 2009 (2) november 2009 (5) oktober 2009 (8) september 2009 (2) augusti 2009 (1) juli 2009 (3) juni 2009 (3) maj 2009 (4) april 2009 (5) mars 2009 (4) februari 2009 (3) januari 2009 (4) december 2008 (7) november 2008 (8) oktober 2008 (10) september 2008 (5) augusti 2008 (10) juli 2008 (5) juni 2008 (10) maj 2008 (14) april 2008 (8) mars 2008 (11) februari 2008 (11) januari 2008 (14) december 2007 (12) november 2007 (12) oktober 2007 (11) september 2007 (9) augusti 2007 (14) juli 2007 (5) juni 2007 (11) maj 2007 (18) april 2007 (13) mars 2007 (12) februari 2007 (7)
Booklets (PDF)
Article
Bloggtoppen.se
If you are state blind, you do not see that state power is about right and wrong. State blindness is a special case of moral blindness. A moral blind person cannot see that any choice has a moral dimension. It is difficult to discuss paintings with a colour blind person - and to discuss politics with a state blind person.
lördag 31, maj 2008. Posted at 18:09
TIMBRO/RATIO; Nostalgitripp 2: Varför blev "I morgon kapitalism" Timbro/Ratios mediala genombrott?
Som både Hans Zetterberg och Peter Stein var inne på, drev flera saker fram boken.

Titeln var oförskämt otidsenlig, när de flesta ekonomer och politiker gurglade sig i uttrycket "den offentliga sektorns expansion".
Till råga på allt hade den respekterade professor Dahmén skrivit förordet. Hade han börjat tappa omdömet?

Innehållet var dessutom gediget. Flera av de namn som lyftes fram, för första gången på svenska, fick senare Ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Stig-Björn Ljunggren klagade, i ett filmat inslag på Timbros jubileumsträff, på att denna bok, som påverkat honom, var dålig i kvaliteten, rent tekniskt. Ryggen gick sönder. Men detta var ingen tillfällighet. Boken skulle var billig att producera, billig att köpa, även för proletära akademiker, och se billig ut.

Jan-Erik Ander på Kreab gjorde med vattenfärg den regnbåge som på omslaget symboliserade både framtidslöftet, rikedomen och mångfalden - före gayparadernas liknande symbol. Det var alltid roligt att göra bilder tillsammans med Jan-Erik - en i alla avseende skapande process.

Men utan två andra saker hade boken inte blivit så uppmärksammad. SAF andra kongress hösten 1980 inträffade ungefär samtidigt som boken kom ut. Och Svenska Dagbladets formidable andre redaktör Bertil östergren skrev en stor recension av boken samma dag som SAF-kongressen öppnade. Vänsterfolket i media fick hicka, de kunde tro att alla 800 ombud vid kongressen hade råpluggat Henri Lepage.

"Kamrater! Motståndaren är inte bara välorganiserad, utan har blivit intellektuell!" gick som en omedveten ilning på redaktionerna. Det kunde inte passera obemärkt.
lördag 31, maj 2008. Posted at 18:00
TIMBRO/RATIO: Nostalgitripp 1: Så kom "I morgon kapitalism" till Sverige
Vid Timbros författarmaraton i torsdags, där 30 års utgivning sprang upp på löparbanan, buren av olika författare och på olika sätt inblandade, berättade både Hans L Zetterberg och Peter Stein om vilket intryck Henri Lepage's bok "I morgon kapitalism" gjorde när den kom ut 1980, på dåvarande Ratios förlag (som på den tiden var en bifirma till Timbro) med ett förord av Erik Dahmén. Både Hans Zetterberg och Erik Dahmén var med i Ratios vetenskapliga råd, där Torgny Segerstedt (rektor för Uppsala universitet 1955-1978) var ordförande och jag verkställande ledamot.

Men hur fick någon av oss först reda på att "Demain le capitalisme" fanns? Jo, en dag våren 1978 kom en kedjerökande brunbränd ungrare in på mitt tjänsterum på Södra Blasieholmshamnen 4 A, där jag sedan hösten 1976 assisterat Sture Eskilsson, Svenska Arbetsgivareföreningens informationschef.

Francois Fejtö hade en lång karriär bakom sig i journalistiken och var nu korrespondent i Paris för en Milanotidning. Han skulle skriva en bok om socialdemokratin, som han själv stod nära, eller mitt i, snarare. En vänlig man, som nickade instämmande i vad jag än sade, trots att han troligen inte höll med om allt. För efter en stund sa han:

- Du måste ha läst Henri Lepage's bok "Demain le capitalisme"! För du låter ju som han.

- Vem? sa jag - och beställde sedan boken.

Francois Fejtö's bok "La socialdémocratie quand même" innehåller intervjuer med eller hänvisningar till en rad svenskar, bl a Paul Johan Westholm, Hans Zetterborg, Pierre Schorri och Gösta Böhman. Gösta Böhman återkommer många gånger.

Ja, det var alltså en vänligt nickande, snabbskrivande socialdemokrat av kontinentalt snitt, som spred viruset från Paris till Stockholm.
onsdag 28, maj 2008. Posted at 17:17
HUI på ny kurs?
Lena Larsson har utsetts till ny vd för Handelns Utredningsinstitut, HUI. Hon tillträder under början av hösten och lämnar då sin befattning som marknadschef för HL Display. Det meddelades idag.

Det är nog första gången som jag kan minnas att HUI får en chef som inte är nationalekonom, åtminstone inte disputerad, och inte gjort sig känd för ett enda inlägg i samhällsdebatten.
måndag 26, maj 2008. Posted at 20:53
De Nya Arvtagarna
"1968 var det vänstern som drev på för att minska hierarkierna och öka jämställdheten. I dag är det moderaterna som tydligast förvaltar frihetsarvet från 1968." Det skriver Per Schlingmann, partisekreterare i De Nya Moderaterna i dagens Expressen.

Visst. Och 1917 var det vänstern som drev på för att minska hierarkierna och öka jämställdheten.

Och nog minskade NSDAP utanförskapet för det tyska folkets breda massa när den på 1930-talet fick bygga vägar av bara helvete. Ja, verkligen.

Jajamen, det är mycket att stå i för den som tydligast ska förvalta frihetsarven från totalitära tider.



lördag 24, maj 2008. Posted at 18:20
Those were the days
WINSTON CHURCHILL ON ISLAM - IN 1899!

"How dreadful are the curses which Mohammedanism lays on its votaries! Besides the fanatical frenzy, which is as dangerous in a man as hydrophobia in a dog, there is this fearful fatalistic apathy. The effects are apparent in many countries. Improvident habits, slovenly systems of agriculture, sluggish methods of commerce, and insecurity of property exist wherever the followers of the Prophet
rule or live. A degraded sensualism deprives this life of its grace and refinement; the next of its dignity and sanctity.

The fact that in Mohammedan law every woman must belong to some man as his absolute property, either as a child, a wife, or a concubine, must delay the final extinction of slavery until the faith of Islam has ceased to be a great power among men. Individual Moslems may show splendid qualities - but the influence of the religion paralyses the social development of those who follow it. No stronger retrograde force exists in the world. Far from being moribund, Mohammedanism is a militant and proselytizing faith. It has already spread throughout Central Africa, raising fearless warriors at every step; and were it not that Christianity is sheltered in the strong arms of science, the science against which it had vainly struggled, the civilization of modern Europe might fall, as fell the civilization of ancient Rome."

-Winston Churchill (The River War, first edition, Vol. II, pages
248-50 (London: Longmans, Green & Co., 1899).

From www.danielpipes.org, where there is a long list of comments to this quotation from 1899.
torsdag 22, maj 2008. Posted at 17:20
Löneskillnader ökar inte alltid rörligheten
Både DI och Dagens Nyheter har under veckan kommenterat rapporter om ökade löneskillnader med att det är bra, därför att det ökar rörligheten på arbetsmarknaden.

Oavsett vad man anser om löneskillnader, är detta orsakssamband inte så enkelt.

Om alla hade samma löner, och detta var ett resultat av frivilliga avtal, skulle förändrad efterfrågan på arbeten och produkter snabbt leda till ökad rörlighet. På samma sätt om löneskillnaderna vore mycket stora.

Avgörande är (1) om hur många individer som är nöjda med sina löner och jobb och inte skulle vilja byta, och (2) om det finns legala eller andra formella hinder för önskan att byta.

Dessutom är det, tycker en klassiskt skolad liberal, märkligt att en viss grad av rörlighet på arbetsmarknaden ska uppfattas som ett mål och bra i sig. Rörligheten kan vara tecken på både dåliga och bra tider, för många eller för få.

Det eftersträvansvärda - för staten och medborgarna - borde rimligen inte vara en viss siffra i en arbetsmarknadsstatistisk kolumn utan största möjliga frihet att sälja (få) de arbeten man kan avtala om med en arbetsköpare (bättre term än arbetsgivare). Om följden sedan är fler eller färre arbetsbyten är en effekt.

Men de statsblinda, de stirrar sig blinda på statistik. Stat och statistik kommer av samma grekiska ord, för orörlighet, det statiska.

En ekonom kan inte vara en bra ekonom, om hon/han är en dålig filosof.
torsdag 22, maj 2008. Posted at 17:16
Personnumret i överarmen med datalänk?
"Vad som uppfattas som ett hot mot den personliga integriteten, eller omvänt ses som den naturligaste sak i världen, är inte sällan en följd av vanans makt över tanken."

Se min månadskrönika (Articles May 2008).
fredag 16, maj 2008. Posted at 21:40
"Politisk hederlighet" i två frågor - krav idag: försvar & författning
I dagens SvD har Johan Tunberger, respekterad analytiker i försvars- och säkerhetsfrågor, en dräpande genomgång av åratals hyckleri i försvarsdebatten. Det är ett beklämmande tillstånd, som uppkommit gradvis och accepterats gradvis - och därigenom accepterats helt.

Parallellen är tydlig med den officiella inställningen i Sverige till landets förhållande till EU. Förändringar accepteras underhand, som små steg som det är dumt att bråka om.

Uppsala universitets remissvar på hanteringen av Lissabonfördraget - som jag just läst - är inte lika enkel som pojkens utrop i H C Andersens saga om Kejsarens nya kläder. Men efter genomläsningen finner man den SOUenska politiken avklädd.

Usch, så pinsamt. Nu talar vi inte mer om det, utan är goda européer alla. Hur skulle det se ut om vi tog våra grundlagar på allvar när det verkligen gäller stora frågor. Och Sverige som ska vara ordförandeland andra halvåret 2009, dessutom.
fredag 16, maj 2008. Posted at 21:17
Uppsala universitets remissvar: Lissabonfördraget kräver grundlagsändring "elementärt krav på politisk hederlighet"
Den 12 mars levererade Uppsala universitet ett remissyttrande om Sveriges antagande av Lissabonfördraget kräver grundlagsändring. Det är ett sällsynt aktstycke, som lyser av intellektuell kraft och logisk klarhet. Det har vad jag sett inte uppmärksammats av media. Jag citerar här en del ur remissyttrandet:

>> Problemet ställs av statsrådsberedningen i promemorian som en fråga om huruvida en ratificering kan bedömas vara grundlagsenlig. Kan fördraget godkännas av riksdagen genom ett enda beslut med tre fjärdedelars majoritet respektive den ordning som gäller för grundlagsändring enligt RF 10:5? Eller måste denna paragraf först ändras? För det fall en ratificering inte är grundlagsenlig, måste regeringen avvakta valet 2010 och ett av riksdagen därefter antaget andra förslag om ändring av regeringsformen.

Promemorian utmynnar i att en ratificering utan föregående ändring av regeringsformen inte möter något hinder. Vi gör motsatt bedömning. Det sker genom att vi först fixerar vad som enligt vår mening är en rimlig tolkning av formuleringen om ”principerna för statsskicket”. Därefter besvarar vi frågan om vilken skillnad Lissabonfördraget kan anses göra. Under en tredje punkt ställer vi sedan frågan om svaren på dessa båda frågor låter sig förenas. Slutsatsen blir att sagda paragraf först måste ändras. Till detta knyter vi under en fjärde och avslutande punkt några reflexioner om vad vi bedömer vara viktigt för det fall regeringen väljer att från grunden låta omformulera RF 10:5.

Oavsett vad regeringen finner vara politiskt tillrådligt löser dessa alternativa metoder inte problemet med grundlagsenligheten. Problemet kvarstår även om ratificeringen äger rum med begagnande av metoderna rådgivande folkomröstning eller två beslut med mellanliggande riksdagsval. Det tillkommer inte Uppsala universitet att ta ställning till om och hur Lissabonfördraget bör ratificeras. Vad vi däremot kan och bör påtala är hur frågan om grundlagsenligheten måste hanteras. Där är det vår bestämda uppfattning att regering och riksdag bör välja linje C. Det kräver ett förslag om ändring av RF 10:5, som regeringen lägger fram för riksdagen senast hösten 2009. Först därefter går Lissabonfördraget att förelägga riksdagen för slutgiltigt godkännande.<<

Remissyttrandet finner tre olika möjliga tolkningar, där alltså C, se nedan, är den som föreslås ovan:

A. Regering och riksdag gör en alltigenom formell bedömning av vad som menas med principerna för statsskicket och kommer fram till att en ratificering är möjlig.

B. Regering och riksdag gör en alltigenom realistisk bedömning gående ut på att majoriteten själv bestämmer hur grundlagen skall tolkas och på den grundvalen finner en ratificering vara möjlig.

C. Regering och riksdag gör en kombinerat formell och realistisk bedömning gående ut på att den hindrande formuleringen först måste ändras, innan förslaget kan ratificeras.

Remissyttrandet fortsätter:

>>Även om regering och riksdag – mot förmodan måste vi understryka – väljer att hålla fast vid linje B, är det likafullt enligt vår mening politiskt tillrådligt att låta väljarna ta ställning till Lissabonfördraget. Det kan ske antingen genom att det ratificeras enligt samma ordning som gäller för grundlagsändring eller genom en rådgivande folkomröstning med reellt bindande verkan. Dels uppfylls därigenom ett elementärt krav på politisk hederlighet. Dels motverkas på det sättet inget underlag för uppkomsten av en författningspolitisk dolkstötslegend. Ingen bör i framtiden kunna säga, att den maktförskjutning som fördraget innebär aldrig underställdes folket i val.<<

>> Sammanfattningsvis och som ett minimum bör formuleringen om ”principerna för statsskicket” först tas bort ur den nuvarande lydelsen av RF 10:5. Möjligen kan det i samband därmed även vara ändamålsenligt att göra en mer djupgående översyn. Syftet bör då vara bringa paragrafen som helhet mer i överensstämmelse med vad de politiska partierna framgent önskar slå fast som riktlinjer för fortsatta överlåtelser av beslutsrätt till unionen.

Härvidlag kan särskilt en synpunkt på dagens utformning av bestämmelsen vara värda att lyfta fram. Förutom hänvisningen till ”principerna för statsskicket” som berörts ovan, anger bestämmelsen att överlåtelse inte får ske i strid med grundlagens rättighetsskydd. Denna konstruktion var direkt eller indirekt inspirerad av den tyska författningsdomstolens sätt att konstitutionellt kvalificera det tyska medlemskapet i unionen i de så kallade ”So lange”-domarna från 1980-talet. Vid författandet av bestämmelsen i dess nuvarande form framhölls i förarbetena att denna bedömning – den om rättighetsskyddet hotades av en överlåtelse – var något som riksdagen ansvarar för och att bestämmelsen inte riktar sig till domstolarna, som har att tillämpa unionsrätten så länge som denna håller sig inom det överlåtna området.

Detta är enligt vår uppfattning ett uttryck för ett dubbelt misstag som har konstitutionella återverkningar för svensk rätts förhållande till EU-rätten. Det första misstaget består i att ta en rättslig standard från en författningsdomstols rättspraxis och omvandla denna till en grundlagsstadgad gräns för kompetensöverlåtelser. I de fall en författningsdomstol (eller varje annan domstol) har att pröva en regels förenlighet med andra regler föreligger en konkret situation där en sådan bedömning är möjlig att göra – en konkret åtgärd från EU (en rättsakt eller ett agerande från någon av institutionerna).

I fall där riksdagen har att bedöma överlåtelser så föreligger inte några sådana konkreta åtgärder, det är bara kompetenser att i framtiden agera som överlåts. En bedömning av huruvida dessa kompetenser i sig strider mot vårt rättighetsskydd kan aldrig göras, man måste för en sådan bedömning veta hur kompetenserna utnyttjas: vilka rättsakter som antas, vilka åtgärder som beslutas. Detta kan riksdagen aldrig göra abstrakt och i förväg. Hela konstruktionen med en särskild konstitutionell gräns för befogenhetsöverlåtelser i förhållande till rättighetsskyddet är därmed förfelad. Bestämmelsen kan inte i praktiken (eller ens i teorin) utgöra någon gräns för befogenhetsöverlåtelser till EU.

Saken vore nu inte så allvarlig om inte ett andra misstag också begåtts, nämligen att ange att dessa bestämmelser om konstitutionella gränser för överlåtelsen av makt till EU inte skall tillämpas av domstolarna. Sannolikt var det omsorg om europasamarbetets funktion som låg bakom denna hållning. Men den medför att de enda instanser som kunde ha prövat om en överlåtelse av beslutsmakt rent faktiskt kommit att strid mot vårt rättighetsskydd inte får göra en sådan prövning.

Naturligtvis finns egentligen inte något rättsligt hinder för en svensk domstol att bortse från förarbetsuttalanden av denna karaktär. Det är trots allt bara grundlagstexten som binder en domstol. Men i vår rättskultur är detta ovanligt och, på ett område som det konstitutionella, direkt i strid med en lång tradition av att ge de politiska institutionerna stor frihet att ge grundlag det innehåll de finner för gott.

Om en konstitutionell gräns för möjligheterna att överlåta beslutandemakt skall behållas i en reformerad RF 10:5, bör bestämmelsen uttryckligen riktas till de enda institutioner som i sin konkreta vardagsverksamhet har att vaka över grundlagarnas ställning, domstolarna. Annars bör man avskaffa också denna gräns för överlåtelsens omfattning. Ty dess innebörd är illusorisk. I sin nuvarande utformning ger den sken av att skapa en garanti som den inte kan ge. I samband med att en befogenhet överlåts kan riksdagen inte veta till vilken lagstiftning den kan komma att användas. Det är först i konkreta rättsfall, som grundlagenligheten går att bedöma. Konstitutionella illusioner bör enligt svensk författningstradition undvikas och så är fallet även här.<<
lördag 10, maj 2008. Posted at 22:28
Därför kan inte vanliga inkomsttagare betala hyran i Stockholms City
I DI igår bekymrar sig Ursula Berge i en krönika med rätta över att vanliga inkomsttagare (ETT VANLIGT UTTRYCK) inte (längre) har råd att bo i Stockholms innerstad.

Men förklaringen uteblir. Den är mycket enkel. Det mesta av hyran är skatt. Det mesta av lönen går bort i skatt. SOLIDARITET!

Ingen klagar på att vanliga inkomsttagare inte har råd att köpa tuggummin. De är umbärliga. Men framförallt märks inte skatternas tyngd lika starkt på små konsumtionsvaror.

Men bostaden är hushållens tyngsta utgift. Där märks tyngden av SOLIDARITETEN mest.

För att ha råd att bo, måste det bli skatteåterbäring, i form av bostadsbidrag.

SOLIDARITET! SLÅ VAKT OM VÄLFÄRDEN. DEN SVENSKA MODELLEN MÅSTE VÄRNAS.



lördag 10, maj 2008. Posted at 22:23
Statsblinda jordgubbar
Jag brukar ibland köpa en kartong jordgubbar på torget. Pris 19:90.
Idag köpte jag på ICA. Det fanns ingen prislapp. Hemma märkte jag på kvittot 50:00.

Hm. De senare jordgubbarna blev också hushållsnära. Men det mesta av betalningen gick till någon annan än de som odlat, transporterat och sålt jordgubbarna.

tisdag 06, maj 2008. Posted at 21:51
Europe Day on May 9
"The integration of Europe will not come about in one day or even in a few decades...Only by uniting its peoples can Europe control the mastery of its destiny and develop its positive role in the world."

This is a quote from the official text at the EU's website about the Europe Day. The words are an example of a so called persuasive definition. "To control the mastery of its destiny" is solemn prose, in practise more what even the old Greek Gods could pretend to reach.

It is a lack of clarity, and an explosion of words. However, it it clear that Europe shall move forward - this expression is not used here, but be sure that it will be used on coming Friday.

My own views on Europe, the EU and the world can be found in two speeches I have given (see Articles November 2004 and November 2007).

Don't ask if you like Europe. Ask instead what Europe you like.
lördag 03, maj 2008. Posted at 17:43
Gärna en artikel i DI, men inte i Lissabonfördraget
I Dagens Industri idag skriver två moderata riksdagsmän om vikten av skattekonkurrens mellan länder i EU. Äntligen. Lysande!

Men varför tiger regeringen och samtliga partier om att Lissabonfördraget, som svenska riksdagen ska ta ställning till i höst, inte med ett ord säger nej till gemensamma EU-skatter eller skatteharmonisering? Trots att det reglerar tusen och en saker.

Svaret är det sorgliga: att diskutera EU får bara göras inom vissa ramar, annars pekas diskret den olydiga ut som anti-europeisk och allmänt opålitlig.

Under tiden ska Lissabonfördraget, en medvetet krånglig omskrivning av den förkastade EU-konstitutionen, smygas igenom i olika EU-länders parlament. Oavsett vad man tycker om innehållet, kommer historien inte att döma processen som annat än manipulation av folkopinionen. Och detta ska vara Folkens Europa.

På Europadagen den 9 maj kommer denna fråga inte att tas upp.
lördag 03, maj 2008. Posted at 17:39
Konkurrens om företagarna
"Tät strid mellan lobbygrupper. Uppstickaren Företagarförbundet växer snabbare än Företagarna". En rubrik ur SvD idag.

Jämfört med de etablerade politiska partierna, som minskar sina medlemsantal - och särskilt deras ungdomsförbund - verkar landets företagarorganisationer må bra.

Företagarförbundet har varit duktigt på att synas i media, trots små resurser. Det drar till sig medlemmar, avgiften är bara 600 kr per år, och kravet sänkta arbetsgivaravgifter är en ständigt populär ståndpunkt - och dessutom rimlig så länge som det mesta som en arbetsgivare betalar sina anställda går till någon annan än den som gör jobbet. Det är i själva verket bisarrt att inte företagsamheten drivit hem skattesänkningarna bättre.

"Lönerna upp, hyrorna ner" är ett klassiskt vänsterkrav. Som andra betalar. Sänkta skatter i ett överbeskattat land betalar i längden sig självt.

Företagarförbundets krav på återgång till tidigare regler vid konkurser, som också drivits av Svenskt Näringsliv och Bankföreningen, och som nu verkar tillgodoses av regeringen, är emellertid i dubbel mening ett steg tillbaka. Där har Företagarna rätt.

Det är visserligen sant att en del företagare inte fått låna så mycket av banker som de önskat, därför att bankerna inte kunnat lika enkelt som tidigare ta tillbaka de utlånade pengarna vid risk för konkurs. Ett företag på ruinens brant kunde få ett krav från en bank att ta ett ytterligare lån, för att öka lagret. Därpå drog banken in nya och gamla lån - och leverantörerna fick stå där med obetalda fakturor. På det viset klarade banken även de gamla lånen.

Regeringens förslag är en framgång för Företagarförbundet och Bankföreningen, men inte före företagsamheten.

En bättre variant vore att tillåta parallella förmånsrättsordningar. Ett företag som tar upp ett lån registrerar sig för en typ av förmånsrättsordning, som lagen definierat. Genom konkurrensen mellan olika förmånsrättsordningar kan de bästa lösningarna hittas för alla parter i varje enskilt fall.

Men medan media och partier talar sig hesa om värdet av pluralism, är det bara pluralism i åsikter som avses. Inte pluralism i lösningar. Därför har ingen föreslagit detta.